En av de främsta anledningarna till att vi valde att åka till Kuching var faktiskt Bako National Park som ligger strax utanför staden. Parken är ganska speciell, dels för att all Sarawaks fauna kan hittas på den lilla plätt mark Bako har och dels för att den är så oförstörd av människor trots att den ligger så nära staden. De flesta som kommer hit spenderar en dag här men man kan också sova över en natt eller två i deras väldigt enkla hostel för att ha mer tid till vandring. Vandringen görs allra bäst tidigt på morgonen innan det blivit alltför varmt. Då är också flest djur uppe och rör på sig.

Det första vi mötte när vi anlände med båten (det finns inga bilar eller transportmedel i området förutom båtar) var ett vildsvin som letade efter mat vid vattenbrynet. Här lever man verkligen tillsammans med djuren! Första skylten vi möter i nationalparken varnar oss för vilda djur som kan gå till attack (varningsskylten för krokodiler passerade vi redan när vi klev i båten som skulle ta oss hit). Vi stannar upp och pratar lite om hur vi ska bete oss om vi möter olika slags djur. Barnen är väl införstådda med vad som gäller. Hoppas vi i alla fall… Vid incheckningen informerar de oss om att all mat utanför restaurangen är förbjudet, det är oftast då djur attackerar, för att få tag i maten. Och, just det, glöm inte att hela tiden ha dörren låst på rummen, aporna kan nämligen öppna dörrar.

4 bako 1
På väg till Bako!

4 bako
Borneos skäggiga vildsvin.

4 bako 9

4 bako 8

Rummen är spartanska men fungerar för en natt. Vi lämnar våra väskor och beger oss ut på vår första led i förhoppningen om att få se näsapor. Leden visade sig vara allt annat än en enkel promenad i skogen! Stark lutning och plötsliga upp och nedgångar utefter trädens rötter tog verkligen ut sin rätt i 30 grader med fuktig luft och såklart glömde vi bärselarna i Kuching till vårt stora förtret. Vandringen här gjordes med andra ord med vilja, envishet och två små apor som hängde, klängde och satt varhelst på kroppen som var lämpligast i den varierande terrängen.

Dagen efter vaknade vi tidigt för att börja nästa vandring. På väg ut mötte vi en makak och Dante varnade oss andra och sänkte genast sin blick för att undvika ögonkontakt. Om ni kunde förstå den stolthet som sprider sig i bröstet när ens snart 4-åring har koll på rätt beteende vid möte av olika vilda djur och följer instruktioner som en skolbok i skarpt läge. Den känslan är ju bara helt fantastisk!

Vi vandrar förbi ytterligare tre vildsvin som bökar i jorden längs stigen och fortsätter vår vandring inåt regnskogen. Det vajar i träden runtomkring oss och vi hör ljud från apor och fåglar i trädtopparna. Vi viskar till varandra och undrar hur många djur som iakttar oss skogen gömda bland lövverket som vi inte kan se. Plötsligt hoppar en näsapa från en gren till en annan strax intill oss. Vi står länge och kikar efter den men apan är nu försvunnen inne bland lövverket. Vi kommer, drypande av svett, till slut fram till mangroveträsket som var ledens slutmål, undrandes om det finns krokodiler just här, med varningsskyltarna av krokodiler färskt i minnet. Vi höll ett extra öga öppet och klättrade på stenarna för att komma högre upp och se mer. Inga krokodiler syntes till och vi påbörjade så småningom vår vandring tillbaka med nyfikna makaker svingande i träden som våra följeslagare.

4 bako 7
Lederna blir snabbt överbevuxna här i Bako..

4 bako 5
..men vad gör det när man älskar att gå i trappor av alla de slag!

4 bako 3
Vi lyckades inte ta några bra bilder på aporna så ni får hålla tillgodo med oss vid mangroveträsket där vi tar en paus på en av stenarna.

4 bako 4

Att vandra i tropikerna är ingen lek och att vandra med barn, speciellt utan sele var inte helt enkelt, men ack så värt det! Som förälder blir man aningen begränsad i sina val av leder eftersom det är fler människor, viljor och behov att ta hänsyn till. Däremot får man se barnen växa i utmaningen att ta sig vidare tillsammans. Det blir en typ av teambuilding för familjen, och ett rejält träningspass! Dante som gillar att gå i trappor skulle prompt gå själv upp och nerför alla sluttningar, det tar lite extra tid men det är helt klart värt det och en gratis tålamodsövning för oss vuxna.

För er som verkligen gillar trekking och leva nära vilda djur är det hur som haver hit ni ska åka!

4 bako 6
Yes, vi klarade vår vandring!

4 bako 2
Dödar lite tid på stranden innan båten kommer för att ta oss tillbaka.