Allt som berör resor med barn: resmål, på resande fot med barn, prylar, tips och trix på resan, hinder och svårigheter, mat, kulturer och annat smått och gott.

Efter över en månad på samma ställe hann vi bli bundis med en del folk här. En karaktär som helt klart står ut från mängden är ”Glada gubben”, som barnen kallar honom. Restaurangägare, ensamstående far till en son på 9 år, och dessutom tandläkare. Det var lyckligtvis i egenskap av restaurangägare som vi lärde känna honom först. Restaurangen är av det enklare slaget, men med ett fantastiskt läge precis vid havet.

Med vårt västerländska synsätt ser vi en enorm potential i stället. Tänk vad lite inredning, målarfärg, ny meny och diverse rättstavning skulle kunna göra! Men så tänker man inte riktigt här i Vietnam.. Man gör oftast det man måste, ibland det man borde och sällan något mer. Detta är karaktäristiskt för hela landet. Med bar överkropp, ett par slitna tofflor och kvarterets bredaste leende serverar Glada gubben oss banan- och mangopannkakor, stekt ägg eller sallad. Barnen bjuder han regelbundet på diverse fruktshakes och andra godsaker, och det fungerar! Vi kommer tillbaka, gång efter gång.

Gladad gubben4

Engelska är inte Glada gubbens starkaste sida, och vietnamesiska är dessvärre inte vår, så kommunikationen utöver den obligatoriska peka-i-menyn-beställningen, går inte alltid helt enkelt. Det kan leda till en del överraskningar, som den gången när vi trodde att han var på väg med mat till vårt bord, med samma stora leende som vanligt, men istället kom med en levande sköldpadda i handen. Det tog ett tag innan vi förstod att han varken ville att vi skulle äta sköldpaddan (som Krister först trodde), eller att vi skulle köpa med oss den i levande skick. Det var helt enkelt hans husdjur som han haft i flera år, och som brukar gå omkring fritt i restaurangen. Rooh heter han, vilket kort och gott betyder ”sköldpadda” på vietnamesiska.
Sedan dess har Rooh och barnen kommit väl överens, även om det ibland uttrycks en viss oro från de våra över tårnas säkerhet, med en glupskt sköldpadda smygandes under bordet. Tur att barnens sandaler har täckta tår!

Glada gubben 3
Glada gubben 5

En annan överraskning som Glada gubben bjudit på är gången som han, mitt under vår pågående måltid, stolt kom och visade upp en uppsättning löständer som han precis hade tillverkat. Därefter har vi lärt oss att han tidigare arbetade som tandläkare i Saigon under många år, men tyckte att stadslivet var för hektiskt (vilket vi har full förståelse för i en stad som Saigon) varpå han sökte sig ut till sin nuvarande verksamhet vid havet. Som en extra inkomst praktiserar han dock fortfarande sitt tidigare yrke, men numera alltså i restaurangen, som då och då får besök av patienter i behov av behandling eller nya löständer..

Glada gubben 2
Glada gubben 1

Inför nyår blev vi som trogna stammisar bjudna på finare middag med kycklingsoppa, bröd och passionsfruktgrogg. Glada gubben berättade då att han faktiskt har planer på att expandera under 2018 då han redan äger fastigheten intill restaurangen. Planen är att öppna en bar, och han är nu på jakt efter en affärspartner för detta. Låter detta spännande så tveka inte att höra av er! ;)

Att kunna sitta hos Glada gubben, hela familjen samlad med barnen i famnen och titta ut över havet medan man väntar på kvällens mangopannkaka, och se de mäktiga vågorna rulla in mot land och solen som går ner bortom höjden i väster färgar vattnet rosa.. Då mår vi bra!

Visste ni att gräshoppor odlas i Vietnam och äts som snacks. En bra proteinkälla men än så länge ganska dyrt. Vi var på en gräshoppsfarm igår och såg hur de odlades från ägg till rostning till snacks. Vi fick en tallrik att dela på och Milo som knappt åt någon lunch innan dess betraktade dem en liten stund, tittade på sina föräldrar som åt dem, testade en och slukade dem sedan med hull och hår. Dante däremot som hade hållt en gräshoppa lite tidigare blev rädd när den plötligt försökt hoppa iväg. Han var nu rädd att den skulle hoppa i hans mage. Han ville verkligen äta en liten ynka gräshoppa men han var så rädd. Han satt och stod om vartannat helt fokuserad på den rackarns gräshoppan. Vi har aldrig sett honom kämpa så med en rädsla förut, vi kan inte annat än att känna oss galet stolta över honom som envisades med att äta den fastän han var så rädd.

— Man är bara modig om man gör något man är rädd för. —

gräshoppa - 11
Här odlas gräshopporna. Här gömmer sig hundratals gräshoppor bland de torkade bananbladen.

gräshoppa - 10
Dante ville gärna hålla en gräshoppa, sekunden efter denna bilden är tagen försöker den hoppa iväg.

gräshoppa - 9
Gräshoppor någon?

gräshoppa - 8
Krister känner sig stursk.. sedan är han fast i gräshoppsträsket. Han njuter för fulla muggar och numera vill han bara ha gräshoppor till fredagsmyset.

gräshoppa - 3

gräshoppa - 5

gräshoppa - 4

gräshoppa - 2
Dante vill inte ha hoppande gräshoppor i magen och är rädd men biter ändå ihop och försöker.

gräshoppa - 6
Det blev ett litet slick på hoppan men han är ändå inte riktigt nöjd med prestationen…

gräshoppa - 1
…så därför tog han med sig en liten gräshoppa på en tandpetare som bars runt i ungefär två timmar innan vi råkade tappa den. Besvikelse blandat med lättnad var ett faktum.

Så var det dags för första födelsedagen på resande fot. Vår älskade busunge har blivit fyra! Tiden går snabbt och vid födelsedagar och andra högtider stannar vi ofta upp och tänker tillbaka och minns vad vi firar. Dante som egentligen skulle ha kommit den 11 januari kom med buller och bång med näsan först den 22:a. Vår barnmorska sa att detta var en nyfiken liten krabat som har så bråttom att upptäcka världen så han kommer med ansiktet uppåt (tydligen inte vanligt enligt henne). Sedan den dagen för fyra år sedan har han lärt oss mer om livet och relationer än vad vi någonsin annars hade kunnat lära oss utan honom. Dante är en intelligent kille, uppmärksam för stämningar och hur vi andra har det i familjen. Alltid nyfiken och vill hela tiden lära sig något nytt. Vi är så otroligt tacksamma för att vi får vara hans familj och spendera dagarna med honom och se han utvecklas och växa upp.

Dante har med skräckblandad förtjustning längtat till sin födelsedag. Skräcken i längtan har bestått i Kristers historier om att man vaknar upp med skägg och hår under armarna när man fyller fyra. Lyckligtvis kunde han pusta ut när han vaknade på morgonen för han var fortfarande både skägg- och armhårslös.

När någon av oss fyller år är vi noga med att födelsedagsbarnet får bestämma dagens agenda så gott det är möjligt och undvika telefoner, jobb och annat som stör. Eftersom ryggsäckarna inte växer kan vi inte heller ge mycket leksaker men det gör heller inte så mycket. Vi värderar upplevelser och minnen högre än prylar.

Dagen var sedan innan noga planerad av Dante för att göra mesta möjlig av sin dag. Vi startade med en timma på gymmet där vi lekte tjuv och polis hela bunten. Tjuven (pappa) som stulit en nyckel kunde efter mycket motstånd fångas in och ställas inför rätta som dömde tjuven till fotboja, samhällstjänst och böter.

7 Dante fyller år - 10
Lek på gymmet.

7 Dante fyller år - 11
Frukost

Vi fortsatte vidare till favoritrestaurangen för pannkakor och fruktsmoothies. Mätta och belåtna gav vi oss vidare med bussen till stan där vi började med att besöka affären där Dante valde ut ett flygplan som sin födelsedagspresent. Vi fortsatte vidare till Pizza Hut som var Dantes val av lunch. Till slut kunde vi äntligen träda in i dagens höjdpunkt som vi alla väntat på, leklandet! Några timmar senare behövde vi ta oss hemåt för att inte missa sista bussen hem.

7 Dante fyller år - 9
Leklandet äntligen!

7 Dante fyller år - 8

7 Dante fyller år - 7

7 Dante fyller år - 6

7 Dante fyller år - 5

7 Dante fyller år - 4

7 Dante fyller år - 3

7 Dante fyller år - 2

7 Dante fyller år - 1

Trötta och nöjda lyckades vi hinna med bussen precis, och med fläkten i håret från den öppna bussdörren kunde vi slappna av och betrakatade havet, båtarna och människorna som vi åkte längs med. Väl hemma var det dags för att trycka i oss den där glassen som hade bestämts i förväg. Ingen av barnen åt upp och bad sedan att få gå och lägga sig. Med förvånade föräldrar gjorde familjen sig iordning, läste en god natt-saga och konstaterade att det hade varit en väldigt rolig dag.

Trots minimalt med presenter, inget kalas, tårta eller annat typiskt firande somnade Dante nöjd och belåten. Dagen efter sov vi längre än vanligt och när Dante vaknade upp sa han att han redan längtar till nästa födelsedag. Vi har börjat räkna ner, bara 362 dagar kvar nu….

Den 5 januari 2013 stod vi barfota på en strand och sa ja till varandra för resten av våra liv, genom toppar och dalar, sorg och glädje. Vårt bröllop blev precis som vi hade fantiserat om 5 år tidigare när vi nykära pratade om framtiden. Ett väldigt litet och intimt bröllop barfota på stranden med en enkel kort klänning, blommor i håret och vit linnetröja med uppkavlade ärmar. Havets vågor, solens sken och palmer som vajade i vinden som ackompanjerade ceremoin.

6 bröllop 10
Fyra av våra favoritbilder från bröllopet.

6 bröllop 8

6 bröllop 9

6 bröllop 11

Samma kväll pratade vi också om vad vi ville göra de närmsta fem åren, vad vi ville ha uppnått. Med mycket jobb och en hel del tur ser vi samma dag fem år senare tillbaka på våra år och planer och kan konstatera att vi lyckas med att skaffa två barn tätt, tagit examen båda två, skaffa en fast och stabil inkomst och sist spendera vår femåriga bröllopsdag på en sandstrand med sanden mellan tårna. Alla våra mål är uppfyllda. Hus hade vi redan men det har också hunnit sälja den tillsammans med det mesta andra sakerna vi ägde för att pröva ett helt nytt liv. Vi ligger med andra ord till och med före våra egna planer.

Det som är extra bra för oss som gillar att fira är att dagen efter bröllopsdagen är vår förlovningsdag. Vi diskuterade om detta firas eller inte när man gift sig. Vi kom inte fram till något svar även om vi båda hade känslan av att det inte firas efter man gift sig. Om du vet hur det brukar fungera får du gärna upplysa oss huruvida detta firas eller inte.
Hur som helst fortsatte firandet även dagen efter. Vi kan bara passa på att påpeka att det faktiskt var en slump att bröllopsdagen och förlovningsdagen hamnade efter varandra. Vi insåg det faktiskt först efter att bröllopet var bokat. Så nu behöver ingen ligga sömnlös och fundera över det.

För vårt firande hade vi såklart våra vana trogen ett hotell bokat. Och tydligen inte vilket hotell som helst. Nu finns det en del felaktiga rykten cirkulerandes kring Malins bokningsförmåga. Att hon på något sätt skulle vara lite slarvig eller missa vissa fakta vilket påverkar resrutter en aning. Det stämmer helt enkelt inte. Malin är en excellent resebokare och det kan bevisas här eftersom hon nämligen bokade ett hotellrum som råkade vara en villa till allas förvåning med utedusch och kaklat badkar/pool.

Vi trivdes ganska bra med fantastisk pool, vit sandstrand och egen veranda att slappna av tillsammans på kvällarna och såklart den obligatoriska galet goda frukosten. Vi tycker om mat, japp! Så vi var inte helt nöjda med att lämna vår villa men glada att vi fick spendera och fira våra dagar här.

6 bröllop 5
Nämen, egen villa! Med himla fin utsikt över trädgården och havet!

6 bröllop 6
Vyn från vår utedusch.

6 bröllop 7
Dante är hemskt nöjd med badkar/minipool.

6 bröllop 1
Frukost!

6 bröllop 2
Poolen

6 bröllop 3

6 bröllop 4
Stranden

Phan Thiet är ett turistfyllt område med mestadelen ryssar, några amerikaner få och så vi då förstås. Som på de flesta turistområden finns det turbokningskontor där man kan välja sin färdiga pakettur. Vi har aldrig varit särskilt förtjusta i sådana turer eftersom man inte har några större möjligheter att ändra någonting eller välja hur länge man vill stanna på ett ställe.

Men nu när vi är här (och taxin är svindyr och Uber inte finns att tillgå) bokade vi trots allt en halvdagstur till de vita och röda sandynerna, en fiskeby och till Fairy Stream. Priset för fem timmars privat jeep var ändå helt okej, ca 240 kr.

Vi hämtades tidigt, kl 04.30, av vår chaufför för att hinna se soluppgången på de vita sanddynerna. Väl framme vid början av dynerna tog vi en fyrhjuling upp till den högsta toppen, självklart uppskattat av Dante och Milo. Där uppe var det som en enda stor lekplats och det hoppades och åktes nerför sluttningarna innan det var dags att åka neråt igen. Timman som var avsatt för de vita sanddynerna bara försvann i ett slukhål kändes det som.

mui ne tur - 2

mui ne tur - 1
Mirakulöst nog tog ingen med sig en sandlåda i byxorna hem efter detta!

mui ne tur - 3
I jeepen på väg till de röda sanddynerna.

En kort stund senare befann vi oss vid de röda sanddynerna och medan Malin med krampande vader kämpade sig uppåt sprang Dante som en tok upp och nerför dynerna. Uppenbarligen har den sundare maten och den dagliga träningen på gymmet haft verkan. För alla utom Malin i alla fall…

mui ne tur - 4

mui ne tur - 5

mui ne tur - 6
Bakom kulisserna i filmatiseringen av resan.

mui ne tur - 7

Efter sanddynerna stannade vi till vid en liten fiskeby och kikade på hur fiskarna kom in i land och sorterade sin fångst på stranden. Dante och Milo var väldigt faschinerade av det som sållades bort och lämnades kvar på stranden för att sköljas med tidvattnet ut i havet igen. De flesta sållade bort för små fiskar och krabbor, sjöstjärnor och annat som var för smått för att säljas. Andra ordnade sina fiskenät medan åter andra rensade ålar och fiskar. Myllret av människor och båtar vid stranden var spännande, alla samlade på samma ställe och i samma syfte men var ändå så inne i sin egna bubbla. Fiskebyn gjorde minst sagt intryck på barnen, numera rensar vi ”pannkaksålar” till kvällsmat och alla har de precis ätit mango eller banan. :)

mui ne tur - 12
Fiskebyn

mui ne tur - 9

mui ne tur - 8

mui ne tur - 10
Fiskresterna var det mest intressanta.

mui ne tur - 11
Typisk fiskebåt här i Mui Ne.

Sist kom vi till Fairy Stream, en grund bäck som vi följde genom tät växtlighet till annorlunda bergsformationer. Det här var spännande men tiden var alldeles för knapp och vi hann inte se vattenfallet som vi misstänker finns i slutet (inte riktigt slutet kanske). Vi planerar att komma tillbaka till Fairy Stream för revansch!

mui ne tur - 13
Vandring längs Fairy Stream.

mui ne tur - 14

mui ne tur - 15

mui ne tur - 16

Det var en rolig tur men med för lite tid på alla delar utom fiskebyn. Speciellt med barn blir det ännu stressigare eftersom man har samma tidsramar trots att allt går mycket långsammare i deras takt.

Nu väntar några dagar i lyx igen för att fira vår femåriga bröllopsdag (5/1) och åttonde förlovningsdag (6/1)! Den här vintern har vi mycket att fira :)

Vi tog in två nätter på resorten Muine deCentury, som ligger 2 kilometer från där vi bor till vardags för att kunna fira julen ordentligt. Den officiella historien är dock att vi fick det av Jultomten i lucka 23 i adventskalendern. Barnen blev jätteglada och satte igång och packade sina väskor direkt.

Några timmar senare checkade vi in på vårt nya rum precis bredvid poolen. Dagen spenderades i poolen och att utforska omgivningarna runt vårt nya hem.
På julaftons morgon vaknade Dante och såg lappen med nummer 24 på. På andra sidan av dagens lucka hade Jultomten önskat oss en god jul och att barnen skulle leta ”mellan stolarna”. Efter en snabb genomgång av rummet hittade Dante tomtens gömma med varsitt paket till Dante och Milo och fyra gemensamma.

Tyvärr hann inte Tomten stanna och hälsa eftersom han kommer under natten här i Vietnam och pga. det pressade tidschemat måste han snabbt vidare och leverera resten av paketen till alla världens barn.

Paketen med sandleksaker, lim, tejp, saxar, klistermärken, dumper, grävmaskin, leksaksbil och flygplan, doktorsset och Vietnamesisk matset, strandleksaker och några nya e-böcker var väldigt uppskattat. Barnen ville knappt gå och äta frukost men gick till slut med på att följa med när de fick ta med sig några av leksakerna. Frukosten innehöll allt vi önskade och lite till, inklusive leverpastej till Krister! När vi menar lite till menar vi den vietnamesiska pannkakan med bläckfisk i, vilket var lite oväntat..

Nöjda och belåtna begav vi oss till stranden för att testa de nya strandleksakerna med dinosarietema som resulterade i en pyramid, några slott, en dinosarie och en bläckfisk. Milo raserade snart alltihop, alla nöjda. Efter lunch blev det ju såklart poolen resten av dagen.

jul - klappar

jul - klappöppning 1
Julklappsöppning

jul - frukost
Frukost!

jul - frukost 2

jul - strand 1

jul - strand 2

jul - poolen 3

jul - pool

jul - träning
Malin bränner julmaten!

jul - krokodil
I USA äter man kalkon, i Sverige är det julskinka som gäller. I Vietnam stod denna best som huvudrätt på julbordet..

jul - pizza

jul - solnedgång
Solnedgången från restaurangen.

Efter en fullspäckad dag orkade varken Milo eller Dante gå på toaletten för en sista kvällskiss så vi fick bära/släpa dem genom kissning, tandborstning och ta på pyjamas. Ingen av dem orkade lyssna på hela kvällssagan trots att den var helt ny.

Någon minut efter deras huvuden lagt sig på kuddarna kunde vi sätta på babyvakten och gå ut i kvällsluften för att testa drönaren för första gång i Vietnam, äta varsin Banana Split och spela lite biljard.

Vi hoppas ni haft en lika bra jul som vi och önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!

PS. Som ni kanske märkt har bloggen inte uppdaterats lika ofta som vi önskat men eftersom bloggen är en rolig grej vid sidan om prioriteras den efter familj och jobb som kommer först. DS

jul - god kväll
Avslutningen på julaftonskväll slutade här, tid för samtal utan barn på solstolarna vid poolen.

Nu har vi lämnat Kuching och Borneo bakom oss med många fina och extraordinära minnen och upplevelser i bagaget. Vår tid i Kuching har varit jättebra, det är en väldigt fin stad med ett fantastiskt mysigt gångstråk vid vattnet kantat med gatukök och restauranger. Vi lyckades pricka invigningen för den nya gångbron över Sarawak River som var en höjdpunkt på kvällen när solen gått ner. Därifrån har man utsikt över stora delar av stadskärnan och Kuchings landmärke, byggnaden där Sarawaks politker samlas och beslutar om nya lagar. Som digital nomad fanns både coworking space och caféer med bra internet och goda chokladshakes. Och bäst av allt var att allt fanns nära, både djur- och natur, upplevelser och sevärdheter.

Men våra tre månader på Borneo har tagit slut och det var nu dags för nästa etapp på resan som är Vietnam och Phan Thiet. Klockan 08:00 på morgonen den 27 november åkte vi med Ubern till flygplatsen. Två flygplan och ytterligare en Uberfärd på 4,5 timmar var vi till slut framme i Phan Thiet klockan 21.30 på kvällen. Vi alla var helt slut och somnade ganska snabbt den kvällen, utan god natt-saga..

5 Vietnam 1
Smakar kakor på Kuchings Cake House.

DCIM100MEDIADJI_0013.JPG
Fort Margherita

DCIM100MEDIADJI_0004.JPG
Översiktsbild över Kuching.

Nu efter en vecka i Vietnam har vi kommit in nya rutiner och bekantat oss med vår omgivning. En av fördelarna med vårt nya boende är att det finns ett litet gym, så varje morgon startar vi numera med ett gemensamt gympass hela familjen. Krister har också gjort en egen app till barnen som slumpar fram en ny aktivitet varje gång de trycker på telefonen. Så tidigt på morgonen finns numera smygande tigrar, klättrande makaker, simmande delfiner, racerbilar och hoppande barn som letar efter färger och former. Barnen älskar den och vi vuxna med!

Efter gympasset är det dusch och frukost som följs av jobb för Malin och lek för de andra. Eftermiddagen kan spenderas i poolen eller sandlådan.

5 Vietnam 3
Här gymmas det för fulla muggar.

5 Vietnam 4
Ibland behövs det en tupplur..

Livet i Phan Thiet är väldigt annorlunda mot hur vi levde i Borneo, här är fullt med turister och orten kryllar av restauranger som alla serverar bra mat meed stora portioner till ett lågt pris. Vi äter oftast ute tre gånger om dagen och klarar budgeten på 200 kr/dag tillsammans utan problem. Vi njuter av den stora variationen som restaurangerna erbjuder här jämfört med vår tid i Borneo, eller i alla fall i Melinsung där utbudet av restauranger inom gångavstånd var lika med två..

Här är inga problem alls med maten för barnen heller, de har ätit som hästar vid varje måltid sedan vi kom men kanske är det inte så konstigt när det är ris, nudlar och kyckling som är deras favoriträtter, och goda sallader, pizza, och mangopannkaka till kvällsmat varje dag. Vi har hittat vår favoritrestaurang med en supergo’ gubbe till ägare som tidigare var tandläkare i Saigon men tyckte livet i stan var för stressigt och bullrigt, sålde allt för att flytta till Phan Thiet och öppnade en liten restaurang. Han älskar barnen som han alltid ger varsin smoothie till maten och ibland får de även lite efterrätt som inte finns på menyn. Han är en skön typ som spenderar sin tid i sina gröna hängmatta när han inte lagar och serverar sin mat barfota och med bar överkropp. Ibland slår han sig ner vid vårt bord precis vid havet och pratar på knacklig engelska hans historia.

Det känns skönt att snabbt ha kommit in i de nya rutinerna och vi njuter speciellt mycket av det mycket svalare klimatet med långt lägre luftfuktighet och den goda och mer nyttiga maten. Vi ska nog komma att trivas på det här stället!

En av de främsta anledningarna till att vi valde att åka till Kuching var faktiskt Bako National Park som ligger strax utanför staden. Parken är ganska speciell, dels för att all Sarawaks fauna kan hittas på den lilla plätt mark Bako har och dels för att den är så oförstörd av människor trots att den ligger så nära staden. De flesta som kommer hit spenderar en dag här men man kan också sova över en natt eller två i deras väldigt enkla hostel för att ha mer tid till vandring. Vandringen görs allra bäst tidigt på morgonen innan det blivit alltför varmt. Då är också flest djur uppe och rör på sig.

Det första vi mötte när vi anlände med båten (det finns inga bilar eller transportmedel i området förutom båtar) var ett vildsvin som letade efter mat vid vattenbrynet. Här lever man verkligen tillsammans med djuren! Första skylten vi möter i nationalparken varnar oss för vilda djur som kan gå till attack (varningsskylten för krokodiler passerade vi redan när vi klev i båten som skulle ta oss hit). Vi stannar upp och pratar lite om hur vi ska bete oss om vi möter olika slags djur. Barnen är väl införstådda med vad som gäller. Hoppas vi i alla fall… Vid incheckningen informerar de oss om att all mat utanför restaurangen är förbjudet, det är oftast då djur attackerar, för att få tag i maten. Och, just det, glöm inte att hela tiden ha dörren låst på rummen, aporna kan nämligen öppna dörrar.

4 bako 1
På väg till Bako!

4 bako
Borneos skäggiga vildsvin.

4 bako 9

4 bako 8

Rummen är spartanska men fungerar för en natt. Vi lämnar våra väskor och beger oss ut på vår första led i förhoppningen om att få se näsapor. Leden visade sig vara allt annat än en enkel promenad i skogen! Stark lutning och plötsliga upp och nedgångar utefter trädens rötter tog verkligen ut sin rätt i 30 grader med fuktig luft och såklart glömde vi bärselarna i Kuching till vårt stora förtret. Vandringen här gjordes med andra ord med vilja, envishet och två små apor som hängde, klängde och satt varhelst på kroppen som var lämpligast i den varierande terrängen.

Dagen efter vaknade vi tidigt för att börja nästa vandring. På väg ut mötte vi en makak och Dante varnade oss andra och sänkte genast sin blick för att undvika ögonkontakt. Om ni kunde förstå den stolthet som sprider sig i bröstet när ens snart 4-åring har koll på rätt beteende vid möte av olika vilda djur och följer instruktioner som en skolbok i skarpt läge. Den känslan är ju bara helt fantastisk!

Vi vandrar förbi ytterligare tre vildsvin som bökar i jorden längs stigen och fortsätter vår vandring inåt regnskogen. Det vajar i träden runtomkring oss och vi hör ljud från apor och fåglar i trädtopparna. Vi viskar till varandra och undrar hur många djur som iakttar oss skogen gömda bland lövverket som vi inte kan se. Plötsligt hoppar en näsapa från en gren till en annan strax intill oss. Vi står länge och kikar efter den men apan är nu försvunnen inne bland lövverket. Vi kommer, drypande av svett, till slut fram till mangroveträsket som var ledens slutmål, undrandes om det finns krokodiler just här, med varningsskyltarna av krokodiler färskt i minnet. Vi höll ett extra öga öppet och klättrade på stenarna för att komma högre upp och se mer. Inga krokodiler syntes till och vi påbörjade så småningom vår vandring tillbaka med nyfikna makaker svingande i träden som våra följeslagare.

4 bako 7
Lederna blir snabbt överbevuxna här i Bako..

4 bako 5
..men vad gör det när man älskar att gå i trappor av alla de slag!

4 bako 3
Vi lyckades inte ta några bra bilder på aporna så ni får hålla tillgodo med oss vid mangroveträsket där vi tar en paus på en av stenarna.

4 bako 4

Att vandra i tropikerna är ingen lek och att vandra med barn, speciellt utan sele var inte helt enkelt, men ack så värt det! Som förälder blir man aningen begränsad i sina val av leder eftersom det är fler människor, viljor och behov att ta hänsyn till. Däremot får man se barnen växa i utmaningen att ta sig vidare tillsammans. Det blir en typ av teambuilding för familjen, och ett rejält träningspass! Dante som gillar att gå i trappor skulle prompt gå själv upp och nerför alla sluttningar, det tar lite extra tid men det är helt klart värt det och en gratis tålamodsövning för oss vuxna.

För er som verkligen gillar trekking och leva nära vilda djur är det hur som haver hit ni ska åka!

4 bako 6
Yes, vi klarade vår vandring!

4 bako 2
Dödar lite tid på stranden innan båten kommer för att ta oss tillbaka.

I Kuching finns också ett rehabiliteringscenter för orangutanger som vi såklart ville besöka. Aporna här är halvvilda precis som i Sepilok men vi varnades innan vi gick in att orangutangerna här inte är som på andra rehabiliteringscenter. Här tränas de att vara mer aggressiva eftersom området har flera olika typer av apor och alla slåss de om samma mat. I skogen finns också tre alfahannar vilket gjorde stämningen mer aggressiv och bråk mellan dem var inte helt ovanligt.

Vädret var ostabilt och regnet öste ner strax innan vi gick in i skogen men vädergudarna hörde vår vädjan och molnen behöll sitt regn under hela vår vistelse i Semenggoh.

Vi fick vandra en kort sträcka i regnskogen med djurvårdare runtomkring oss hela tiden på sin vakt vilket fick oss att inse att det här inte var någon lek. Under den korta promenaden såg vi träden vaja precis bredvid oss och när vi tittar upp ser vi en vuxen orangutang sitta på en gren och betrakta oss medan vi gick förbi.

Väl framme vid den lilla gläntan där vi kunde se orangutangerna komma och ta för sig av maten kom fler än vi förväntat oss. En stor alfahanne, en mamma med en liten bebis på magen, en unge och ett antal olika orangutanger samlades runtomkring i träden för att kanske våga sig fram för en munsbit. Sammnlagt såg vi runt 15 orangutanger vilket var betydligt bättre än väntat. Det händer ibland att inga orangutanger alls visar sig, så vi hade tur!

Jämfört med upplevelsen på Sepiloks Orang Utan Rehabilitation Centre kändes Semenggoh mer genuint och vildare. Sepilok hade en fin boardwalk för turister och ett ganska nytt center där man kunde se Orangutangerna äta och leka i en lekplats. Med andra ord var Sepilok mer anpassat efter turister och makakerna utgjorde hotet för människor medan i Semenggoh var centret utformat efter orangutangerna med människor som besökare på deras villkor.

Ett stort plus var också att Semenggoh (20 RM – 39 kr) låg nära Kuching och var långt mycket mer prisvärt än Sepilok (100 RM – 193 kr).

Att få se vilda djur (okej, halvvilda) är en helt magisk upplevelse, det är något alldeles speciellt att få se dem vara i sitt naturliga habitat utan (alltför mycket) påverkan av människor. Det är en upplevelse som fyller en med vördnad, förundran och respekt som är svår att förklara. Och det är något alldeles extra att se att barn så små som Dante och Milo också kan uppleva det, om än för en kortare stund innan fokus skiftas till annat intressant, såsom stenar på marken..

Orangutan 1
En av alfahannarna.

Orangutan 2
En unge på väg ner till maten.

Orangutan 3
Mamma med sin bebis på magen.

orangutang 4
På väg tillbaka från Semenggoh och diskuterar (leker) om vad vi precis sett.