Idag blev drömmen verklighet, första biljetterna är bokade!
Den 5 september nästa år kliver vi på planet (väldigt tidigt) för att njuta av en 30 timmar lång flygresa till Kota Kinabalu i norra Borneo.

Det har varit en intensiv höst och mycket har hänt. Från det senaste inlägget har vi äntligen fått klartecken från försäkringskassan att vi kan vara på resande fot i ett år. Tydligen är vi såpass unika i vår önskan om att vilja resa under tiden vi är föräldralediga att inte ens experterna på området kan svara på frågan. Få verkar tro att vi faktiskt sparat såpass många föräldradagar att vi kan vara ute i två år.

Vi kämpar med att bli av med våra ägodelar men tydligen har vi inte så mycket eftertraktade saker så i januari kommer Myrorna och hämtar en första vända. Förhoppningsvis lyckas de sälja någonting vidare och få en slant till välgörande ändamål. Det är lustigt med prylar, vi är inte gamla men ändå har vi så mycket att det tar månader att bli av med allt. Var kommer allt ifrån och varför har vi skaffat eller sparat det från första början? Och trots att vi vet att allt kommer göras av med utom några ombyten, datorer, surfplatta och kameror och självklart några leksaker kommer det en del reaktioner på att göra sig av med det. Krister verkar ha svårare att skiljas från en del saker trots vetskapen att det aldrig kommer att användas mer. Som skålen föreställandes en munk som legat undanskuffad i källaren för att den var för ful att ha framme eller den musbitna nallen, båda med minnen från barndomen eller verktygen som vi använt så mycket. På något sätt sitter så mycket värde i vissa prylar, några som har legat undangömda och bortglömda i ett skåp blir plötsligt svårt att skiljas från trots att de inte använts eller ens uppmärksammats på flera år. På ett sätt måste jag ändå anse det lustigt att vi håller fast våra fysiska ägodelar så hårt, för det de en gång betydde och stod för har förändrats och istället för att ge trygghet eller fylla en funktion efterhand bara skapar problem. Det är nästan som om minnet och tidsepoken saken påminner om skulle försvinna om själva saken försvann.

Företagandet har tagit mycket tid med kurser och att få upp hemsida. Nu återstår bara resten av våra tusen projekt och att faktiskt få kunder. Varje kväll och helg har spenderats åt detta och nu ska det bli skönt med två legitimt lediga dagar.

Hur som helst, tillbaka till själva resan. Resrutten för hela året är inte helt satt ännu men i stora drag är detta upplägget

5 september – Vi flyger från Landvetter till Kota Kinabalu
2 månader har vi en lägenhet i Papar i norra Borneo
5 november – Flyger från Kota Kinabalu till Kuching i södra Borneo
Lägenhet i centrala Kuching i 1 månad
27 november – Kuching – Ho Chi Minh City i Vietnam
Phan Thiet i ca 2-3 månader
Härifrån blir planerna mer osäkra, eventuellt tar vi buss genom Kambodja och tar vägen förbi Siem Riep och Angkor Wat eftersom Dante väldigt gärna vill se alla statyer efter vi visat bilder. Alternativt flyger vi till Bangkok och tar oss neråt landet i tre månader för att sedan åka vidare till Bali. Bali ser vi mycket fram emot eftersom det finns mycket spännande saker att se men vi dras även dit pga. att det fungerar som ett av naven för digitala nomader.

När resten bokas är mindre viktigt så länge det inte går ut över budgeten förstås men att framtiden är oviss är bland det bästa som finns. Det är enbart då livet är spännande.
Vad som kommer ske under året och var vi kommer befinna oss är därför inte det viktiga just nu, till en början med ska det bara bli skönt att bara få vara tillsammans igen och lära känna varandra utanför våran komfortzon.

Nedräkningen till äventyret har börjat!

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *