Igår såg vi sista avsnittet på SVTs serie Familjer på äventyr, kort och gott en inspirationskälla för oss alltsedan vi såg första säsongen för tre år sedan med en då ettårig Dante och Milo i magen. Programmet avrundades fint med tre av de fyra familjerna som menade att tiden med familjen var det som gjorde att de tog steget ut i det okända. Och alla trivdes till slut med beslutet även om inte alla var med på tåget från början.

Vi känner igen anledningen till varför familjerna har velat åka iväg och skapa en annan vardag för sin familj. Det är också den största anledningen för oss att sälja huset och åka. Att äntligen få en vardag där vi spenderar mer tid tillsammans än vad vi gör ifrån varandra.

Krister och barnen ligger hemma sjuka. Visst är det märkligt när Malins första tanke när Krister sjukanmäler sig är “vad bra, då kan vi ju äta tillsammans, vad mysigt”. Vi båda reagerade på att vi tyckte det var mysigt att alla var sjuka samtidigt så vi kunde umgås lite, se varandra, äta tillsammans. Det känns sorgligt att känna att vi har så lite vardag tillsammans att vi välkomnar sjukdom som en förening. Sammanfattat känner vi helt enkelt igen budskapet i Familjer på äventyr. Tiden man får tillsammans, tiden att spendera på det viktigaste i livet. På något sätt försvinner den så lätt i vardagen.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *