Drömmar, olika sätta att se på livet, på föräldraskap och uppfostran, olika sätt att leva sitt liv och se på vardagen

Den 5 januari 2013 stod vi barfota på en strand och sa ja till varandra för resten av våra liv, genom toppar och dalar, sorg och glädje. Vårt bröllop blev precis som vi hade fantiserat om 5 år tidigare när vi nykära pratade om framtiden. Ett väldigt litet och intimt bröllop barfota på stranden med en enkel kort klänning, blommor i håret och vit linnetröja med uppkavlade ärmar. Havets vågor, solens sken och palmer som vajade i vinden som ackompanjerade ceremoin.

6 bröllop 10
Fyra av våra favoritbilder från bröllopet.

6 bröllop 8

6 bröllop 9

6 bröllop 11

Samma kväll pratade vi också om vad vi ville göra de närmsta fem åren, vad vi ville ha uppnått. Med mycket jobb och en hel del tur ser vi samma dag fem år senare tillbaka på våra år och planer och kan konstatera att vi lyckas med att skaffa två barn tätt, tagit examen båda två, skaffa en fast och stabil inkomst och sist spendera vår femåriga bröllopsdag på en sandstrand med sanden mellan tårna. Alla våra mål är uppfyllda. Hus hade vi redan men det har också hunnit sälja den tillsammans med det mesta andra sakerna vi ägde för att pröva ett helt nytt liv. Vi ligger med andra ord till och med före våra egna planer.

Det som är extra bra för oss som gillar att fira är att dagen efter bröllopsdagen är vår förlovningsdag. Vi diskuterade om detta firas eller inte när man gift sig. Vi kom inte fram till något svar även om vi båda hade känslan av att det inte firas efter man gift sig. Om du vet hur det brukar fungera får du gärna upplysa oss huruvida detta firas eller inte.
Hur som helst fortsatte firandet även dagen efter. Vi kan bara passa på att påpeka att det faktiskt var en slump att bröllopsdagen och förlovningsdagen hamnade efter varandra. Vi insåg det faktiskt först efter att bröllopet var bokat. Så nu behöver ingen ligga sömnlös och fundera över det.

För vårt firande hade vi såklart våra vana trogen ett hotell bokat. Och tydligen inte vilket hotell som helst. Nu finns det en del felaktiga rykten cirkulerandes kring Malins bokningsförmåga. Att hon på något sätt skulle vara lite slarvig eller missa vissa fakta vilket påverkar resrutter en aning. Det stämmer helt enkelt inte. Malin är en excellent resebokare och det kan bevisas här eftersom hon nämligen bokade ett hotellrum som råkade vara en villa till allas förvåning med utedusch och kaklat badkar/pool.

Vi trivdes ganska bra med fantastisk pool, vit sandstrand och egen veranda att slappna av tillsammans på kvällarna och såklart den obligatoriska galet goda frukosten. Vi tycker om mat, japp! Så vi var inte helt nöjda med att lämna vår villa men glada att vi fick spendera och fira våra dagar här.

6 bröllop 5
Nämen, egen villa! Med himla fin utsikt över trädgården och havet!

6 bröllop 6
Vyn från vår utedusch.

6 bröllop 7
Dante är hemskt nöjd med badkar/minipool.

6 bröllop 1
Frukost!

6 bröllop 2
Poolen

6 bröllop 3

6 bröllop 4
Stranden

Klockan 16.00 den 15 november 2007 träffades vi för första gången utanför Kristers lägenhet i Borås. För de som tror på kärlek vid första ögonkastet var det just det, samma dag som Malin klev in i Kristers lägenhet var det för att aldrig mer vilja gå därifrån. Trots att vi bara hade känt varandra i några dagar tackade båda nej till två av de bästa jobberbjudanden vi någonsin fått, båda på varsitt håll i världen. Någonting drog oss samman och samtidigt, utan varandras vetskap tackade vi alltså båda nej för att satsa på en relation som knappt hade börjat. Två veckor senare tog vi flyget till Thailand där vi under en månad hade tid att lära känna varandra bättre.

Under våra tio år har vi hunnit resa, jobba utomlands ihop, utbilda oss, säga ja till varandra för resten av våra liv med sanden mellan tårna på en vit sandstrand i Karibien, skaffa hus (och göra oss av med det). Vi har upplevt upp- och nedgångar, kämpat och njutit, gråtit och skrattat tillsammans. Vår kärlek har också gett oss det finaste och ibland mest plågsammaste vi vet, våra älskade pojkar.

3 bild 8
Kvällsmat på toppen av ett uttorkat vattenfall där vi precis satt upp vårt tält i Thailand 2007.

3 bild 13
3D film i Sydney, 2009.

3 bild 10
Kristers födelsedagspresent, White water rafting i från OS i Sydney, Australien 2009.

3 bild 5
Krister redo att dyka på Gili Trawangan, Indonesien 2010.

3 bild 6
Malins fotbollslag på Gili Trawangan, dyklaget mot lokalbefolkningen, Indonesien 2010.

3 bild 1
Yellowstone National Park, USA, 2011.

3 bild 3
Tur att man har vänner.. I Grand Canyon, USA 2011.

3 bild 2
Solnedgången i Key West, Florida, USA 2011.

3 bild 4
Bröllopsdansen från St. Lucia, Karibien, 2013.

3 bild 14
Milo får en godmorgonpuss av storebror, Preikestolen, Norge 2016.

3 bild 18
Preikestolen, Norge, 2016.

Vi har utvecklats genom åren och två har blivit fyra. Vi är så tacksamman att vi har möjligheten att få uppleva barnens uppväxt, utveckling och glädje tillsammans.

För att fira vad som hände den där kalla novembereftermiddagen för tio år sedan, och att vi fortfarande njuter av varandras sällskap tog vi in på ett ganska lyxigt hotell strax utanför Kuching: Damai Beach Resort. Nu är vi tillbaka från lyx och flärd med lekrum, tre pooler, vackra vyer, sandstrand, grymt god mat, room service med banana splits och chokladshakes och tid att bara var med varandra utan jobb och internet.

Barnen var uppe i det blå med lekrum helt för sig själva, barnpool med rutchkana och infinitypool på höjden med utsikt över havet och horisonten. Hotellfrukost med färsk frukt i mängder och dessutom Disney Channel (!) när vi borstat tänderna. De har varit mer än nöjda och vi kan inte annat än att hålla med. Vi ser redan fram emot vår nästa födelsedag i januari när vi firar vår femåriga bröllopsdag i Vietnam!

Här kommer resans första (färdiga) video, från Damai.

Dagarna går och vi har testat oss fram och kommit fram till ett ungefärligt dagsupplägg när vi inte är ute på någon utflykt.

6.00-7.00 Krister tränar, under tiden byter de andra om och gör sig i ordning för dagen
7.00-8.00 Malin tränar medan resten fixar frukost
8.00-9.00 Frukost tillsammans
9.00-11.00 Poolhäng/stranden/lekplats (om det finns mycket att göra jobbar Malin)
11.00-12.00 Mat
12.00-13.30 Siesta (Jobb för Malin)
13.30-16.00 Mat och lek inomhus tills solen inte är lika stark
16.00-18.00 Pool- eller strandhäng tillsammans
18.00-19.00 Kvällsmat (hemma eller till solnedgången på stranden)
19.00 Dante och Milo lägger sig
19.00-20.00 Jobb/sortera dagens bilder/blogga/instagramma
20.00 och framåt Umgås själva
22.30 Läggdags

Kanske låter det helt galet att ställa väckarklockan när vi egentligen inte har någon tid att passa men det finns ingen möjlighet att träna när solen står för högt. Morgonen är den bästa tiden och nästan enda tiden på dagen att träna utan solsting eller värmeslag. Efter 8-9 på morgonen börjar det bli för varmt. Tränar gör vi oftast på den folktomma tre kilometer långa sandstranden, men ibland simmar vi istället som omväxling.

dag5
Malin hemkommen efter träning på stranden, bilden är tagen från vår balkong med en av flera lekplatser i bakgrunden.

Frukosten består oftast av Roti Telur som betyder bröd med ägg, de steks på en stor stekplatta och liknar Indiens naanbröd. Rotin äts tillsammans med en curry- eller chilisås som man doppar brödet i. Även om det finns Corn Flakes, formfranska och andra mer västerländska alternativ vägrar barnen äta något annat än “Roti med gul sås” (currysåsen). En Roti kostar RM 2/st (ca 3,50 kr). Utöver Rotin brukar vi även ha någon frukt, oftast vattenmelon som är populärast. Vi har även provat drakfrukt, ananas, mango, minibananer, papaya, guava och andra som vi inte vet vad de heter. Ibland lyxar vi till det med lite annat gott som finns i stånden på vägen hem, “piang”, “pow” (med reservation för stavningen) eller något annat. Ofta friterade små saker som vi inte har en aning om vad de innehållet men som brukar smaka bra..

dante och milo frukost
Så här uppspelta blir man när det är dags för frukost.

Lunch och middag gör vi antingen hemma eller äter på den lokala restaurangen. Maten består då av ris (nasi) eller nudlar (maggi eller mee beroende på tjocklek och krydda) tillsammans med kött, kyckling, ägg, fisk eller kött och kyckling blandat (daging, ayam, telur, campur eller kampung. Vi börjar lära oss nu!) Hemma kan vi lyxa till det med pasta ibland, annars är det nudlar som är basen om vi lagar mat hemma. Nuförtiden behöver vi inte laga mat hemma som komplements eftersom barnen äter allting. Dantes favoriter är nasi ayam eller nasi kampung och Milos är nasi ayam och nasi campur. En typisk lunch för oss kostar ca RM 14 (26 kr) tillsammans. Till maten dricker vi oftast vatten men det finns en uppsjö av andra drycker till, en av de vanligaste är Milo, en chokladdryck som kan drickas varm eller kall med eller utan sjögräsgelé.

Jämfört med i Sverige köper man här mycket mer mat ute på restauranger eller stånd som finns längs vägarna. En maträtt kostar mellan 3,50- 7,50 Ringgit (6-13 kr). Inne i Kota Kinabalu som anses vara väldigt dyrt enligt lokalbefolkningen kan maten vara dubbelt så dyr, sannolikt pga. alla turister som finns i staden.

1 gång i veckan tar vi en Uber och handlar i mataffären. Då har vattnet tagit slut och vi passar på att köpa oss mat och snacks.

Vi bor i ett typiskt Malaysiskt medelklassområde i en lägenhet med 3 rum, kök och toalett. Jämfört med svensk standard är det mindre yta att bo på men fungerar alldeles utmärkt. Som hörnlägenhet har vi även två balkonger men de används mest till att hänga upp blöta kläder på tork. Vår stora toppmatade tvättmaskin står också placerad utomhus på den ena balkongen.. Inga människor sitter ute och myser på balkongerna här som man gör i Sverige eller i Europa. Här är det helt enkelt för varmt, så man är inne för att fly värmen.

Bostadsområdet har två community-pooler som är till för alla som bor här och är öppna mellan 8-11 på morgonen, stänger för siesta och öppnar igen mellan 16-21. På förmiddagarna har vi oftast poolen helt för oss själva, då arbetar människor eller går till skolan. På eftermiddagarna däremot brukar det vara mer livat, då blir poolen samhällets samlingspunkt för alla, allt från små bebisar till de äldre invånarna. Barnen har generellt valdigt bra vattenvana här och små barn skvätter och plaskar hej vilt. Dante och Milo var väldigt ovana vid den vilda leken på eftermiddagarna men har numera vant sig och gör likadant själva.

trion i pool1
Tre “poolmonster”, med ytterligare en lekplats i bakgrunden.

trion i vattnet
Poolhäng, ca 100 meter från stranden.

burpojkarna
Vår dörr, aka klättervägg.

Vårt schema är ju ungefärligt och ändras om vi har sovit dåligt under natten och lite efter hur mycket Malin har att jobba med. Det är ganska skönt att ha lite rutiner även här. Så vardagen har till slut även kommit till Borneo och hur det känns? Helt fantastiskt! :)

Vi går ut ur mäklarens kontor, kontrakten är påskrivna, huset är sålt. Den 1 september är vi inte längre ägare av vårt hus. Det känns konstigt, någon annan ska bo i vårt hem. Våra prylar och möbler kommer vara i någon annans hem, användas av andra människor. En väldigt konstig känsla. Vi sätter oss i bilen på väg till Göteborg och kalas. Plötsligt känner jag mig fri på ett sätt som jag inte känt sedan studenten. Första dagarna efter skolans slut, första sommaren som inte var ett sommarlov. Då man plötsligt var vuxen och skulle ta ansvar över sitt liv och sina val. Världen stod inför ens fötter, valet var helt och hållet mitt och jag kunde göra och bli precis vad jag ville. En känsla av total frihet. Sedan dess har jag gjort mina val, slagit in på stigar och fortsatt däråt. Bundit mig till val och människor. Blivit någons flickvän, studerat, arbetat, blivit husägare, blivit mamma. Mina roller har utökats liksom ansvar och med det bundenhet till något eller någon.

Men så plötsligt, även om rollen som fru och mamma finns kvar, känner jag mig plötsligt fri igen. Vi har världen framför våra fötter och all världens möjligheter. Vi kan göra vad vi vill, åka var vi vill, välja om redan inslagna vägar.

En känsla av total frihet inför livet. Det flyger fjärilar i magen i bilen på väg mot Göteborg och solen skiner. Framtiden är okänd och jag älskar det.

Ritar2

Rita

För ca sex år sedan gick husdrömmen i uppfyllelse för oss, och vi köpte vår första gemensamma bostad. Här skulle våra barn födas (nej inte bokstavligen i huset, men ni förstår..) och efterhand springa runt i trädgården och leka. Här skulle vi renovera som vi ville, forma tomten till ett välkomnande äventyrsland, påta i trädgården och göra allt det där som man gör när man har hus.

Vi som har ett äldre hus med stor tomt har oändliga möjligheter att skapa och att vara kreativa, men det innebär samtidigt en massa arbete som måste göras, som ofta är säsongsbundet och väderberoende, och som äter upp en hel del av de få soliga dagar den svenska sommaren har att erbjuda. 99% av allt det vi uppskattar med att äga ett hus kan man tyvärr bara ägna sig åt på sommaren.

Att ha mycket yta innebär inte per automatik att det blir lättare att förvara saker. Man samlar bara på sig mer av allt istället. Och ju mer man äger, desto mer tid går det åt. Det blir mer att städa, mer att klippa, mer att hålla efter helt enkelt. För oss som värderar tiden att kunna ägna sig åt varandra högt, går inte ekvationen ihop.

Vi uppskattar tiden vi har haft i huset, och tar med oss många goda minnen. Vi har renoverat och inrett (ungefär) som vi önskade. Barnen föddes och spenderade sina första år i huset. Vi har grävt i trädgården, grillat, hängt tvätt ute, plockat egna frukter och bär, sprungit barfota på gräsmattan, åkt rutschkana, gungat, lekt i sandlådan och mycket mer..

Men vi har också hunnit tänka, vi har pratat om prioriteringar och möjligheter, och dragit slutsater om hur vi vill leva våra liv. Att äga och ansvara för ett stort hus och tomt passar helt enkelt inte oss. Dessutom vill vi inte stå som ansvariga för huset under en så lång resa som vi har framför oss, så för en tid sedan tog vi kontakt med en mäklare.

Efter en intensiv vecka med fulla lass till återvinningscentralen, panikstädning, visning, besiktning, städning igen efter att barnen härjat runt, och fotografering skrev vi då äntligen under kontraktet tillsammans med köpare och mäklare igår.
Totalt sett måste vi säga att det har gått oerhört smidigt. Snabbare och enklare än vad vi hade förväntat oss.

Överlämning sker inte förrän i september, strax innan flyget avgår till Borneo. Sommaren 2017 kommer helt och hållet att dedikeras till svenska klassiska sommaräventyr, minimalt med gräsklippning, och ingen renovering!

5395056_15-328-16_photo_web

5395056_14-328-16_photo_web

5395056_12-328-16_photo_web

5395056_3-328-16_photo_web

5395056_4-328-16_photo_web

5395056_1-328-16_photo_web

5395056_2-328-16_photo_web

5395056_6-328-16_photo_web

5395056_7-328-16_photo_web

5395056_13-328-16_photo_web

5395056_9-328-16_photo_web

5395056_10-328-16_photo_web

5395056_5-328-16_photo_web

Igår såg vi sista avsnittet på SVTs serie Familjer på äventyr, kort och gott en inspirationskälla för oss alltsedan vi såg första säsongen för tre år sedan med en då ettårig Dante och Milo i magen. Programmet avrundades fint med tre av de fyra familjerna som menade att tiden med familjen var det som gjorde att de tog steget ut i det okända. Och alla trivdes till slut med beslutet även om inte alla var med på tåget från början.

Vi känner igen anledningen till varför familjerna har velat åka iväg och skapa en annan vardag för sin familj. Det är också den största anledningen för oss att sälja huset och åka. Att äntligen få en vardag där vi spenderar mer tid tillsammans än vad vi gör ifrån varandra.

Krister och barnen ligger hemma sjuka. Visst är det märkligt när Malins första tanke när Krister sjukanmäler sig är “vad bra, då kan vi ju äta tillsammans, vad mysigt”. Vi båda reagerade på att vi tyckte det var mysigt att alla var sjuka samtidigt så vi kunde umgås lite, se varandra, äta tillsammans. Det känns sorgligt att känna att vi har så lite vardag tillsammans att vi välkomnar sjukdom som en förening. Sammanfattat känner vi helt enkelt igen budskapet i Familjer på äventyr. Tiden man får tillsammans, tiden att spendera på det viktigaste i livet. På något sätt försvinner den så lätt i vardagen.

Tiden rusar iväg, julen är redan över och årets sista dag är om ca 20 minuter. Julkänslorna infann sig aldrig riktigt i år, kanske pga. vädret, allt jobb med företaget och kanske för att våra juldekorationer kom upp och sakta försvann allteftersom och lagom till jul var allt borta. Låter kanske lite konstigt men vi juldekorerade huset som vanligt första advent, två dagar senare plockade vi bort adventsljusstakarna eftersom de spenderade mer tid på golvet än på fönsterbrädan. När tomtarna och ljusslingorna allt oftare gömdes under soffan och andra underliga gömställen plockade vi ihop alla julsaker och sålde till slut allt medan det fortfarande var helt. Så nu finns endast julgranen och julgransdekorationerna kvar i källaren.

Men det gör faktiskt inte så mycket, traditioner är inte riktigt vår grej. Vi lyckas liksom inte riktigt få till det år efter år med samma traditioner. Även när vi försöker går det faktiskt oftast inte att hålla fast vid dem och vi har efter lite eftertanke kommit fram till att det inte spelar någon som helst roll. Det viktiga är att man gör det man tycker är roligt och inte gör något för att man bestämde det för tjugo år sedan. Kalle Anka på julafton till exempel. Ibland vågar jag knappt uttala det högt men faktum är att den är skittråkig! Samma program, på samma tid, på samma dag, varje år. Varför se samma program som man kan utan och innan? Om man inte ser fram emot Kalle men ser på det ändå, ja då är traditionen enbart något negativt. Missförstå mig rätt, jag är inte emot traditioner så länge det är något man faktiskt vill göra och inte en tradition som någon annan bestämt fast som man själv inte egentligen är intresserad av.

Julaftons morgon spenderades i en jympahall med släkten på Malins sida där både barn och vuxna fick busa av sig. Sedan åkte vi hem till barnens mormor och morfar för julmat och tomtebesök. Snart är det nyår och vi har bestämt oss för ett angenämt nyårslöfte, nämligen att se minst en resefilm om dagen. Så vi hoppas YouTube har mycket i lager för annars kommer det snart vara länsat! Vi har också börjat på två listor, den första är saker vi vill göra innan vi åker och den andra är vår bucket list för resan.

    Detta ska vi hinna med innan vi åker

  • Grilla på vår grillplats i vintermiljö
  • Cykla på familjeutflykt
  • Laga mer mat i murgrillen hemma
  • Fler utflykter med bärstolarna
  • Campa i skogen
  • Segway i Göteborg
  • Besöka Carlstens fästning i Göteborg

Vi ser fram emot 2017 och önskar dig som läser ett riktigt Gott Nytt År!

Idag blev drömmen verklighet, första biljetterna är bokade!
Den 5 september nästa år kliver vi på planet (väldigt tidigt) för att njuta av en 30 timmar lång flygresa till Kota Kinabalu i norra Borneo.

Det har varit en intensiv höst och mycket har hänt. Från det senaste inlägget har vi äntligen fått klartecken från försäkringskassan att vi kan vara på resande fot i ett år. Tydligen är vi såpass unika i vår önskan om att vilja resa under tiden vi är föräldralediga att inte ens experterna på området kan svara på frågan. Få verkar tro att vi faktiskt sparat såpass många föräldradagar att vi kan vara ute i två år.

Vi kämpar med att bli av med våra ägodelar men tydligen har vi inte så mycket eftertraktade saker så i januari kommer Myrorna och hämtar en första vända. Förhoppningsvis lyckas de sälja någonting vidare och få en slant till välgörande ändamål. Det är lustigt med prylar, vi är inte gamla men ändå har vi så mycket att det tar månader att bli av med allt. Var kommer allt ifrån och varför har vi skaffat eller sparat det från första början? Och trots att vi vet att allt kommer göras av med utom några ombyten, datorer, surfplatta och kameror och självklart några leksaker kommer det en del reaktioner på att göra sig av med det. Krister verkar ha svårare att skiljas från en del saker trots vetskapen att det aldrig kommer att användas mer. Som skålen föreställandes en munk som legat undanskuffad i källaren för att den var för ful att ha framme eller den musbitna nallen, båda med minnen från barndomen eller verktygen som vi använt så mycket. På något sätt sitter så mycket värde i vissa prylar, några som har legat undangömda och bortglömda i ett skåp blir plötsligt svårt att skiljas från trots att de inte använts eller ens uppmärksammats på flera år. På ett sätt måste jag ändå anse det lustigt att vi håller fast våra fysiska ägodelar så hårt, för det de en gång betydde och stod för har förändrats och istället för att ge trygghet eller fylla en funktion efterhand bara skapar problem. Det är nästan som om minnet och tidsepoken saken påminner om skulle försvinna om själva saken försvann.

Företagandet har tagit mycket tid med kurser och att få upp hemsida. Nu återstår bara resten av våra tusen projekt och att faktiskt få kunder. Varje kväll och helg har spenderats åt detta och nu ska det bli skönt med två legitimt lediga dagar.

Hur som helst, tillbaka till själva resan. Resrutten för hela året är inte helt satt ännu men i stora drag är detta upplägget

5 september – Vi flyger från Landvetter till Kota Kinabalu
2 månader har vi en lägenhet i Papar i norra Borneo
5 november – Flyger från Kota Kinabalu till Kuching i södra Borneo
Lägenhet i centrala Kuching i 1 månad
27 november – Kuching – Ho Chi Minh City i Vietnam
Phan Thiet i ca 2-3 månader
Härifrån blir planerna mer osäkra, eventuellt tar vi buss genom Kambodja och tar vägen förbi Siem Riep och Angkor Wat eftersom Dante väldigt gärna vill se alla statyer efter vi visat bilder. Alternativt flyger vi till Bangkok och tar oss neråt landet i tre månader för att sedan åka vidare till Bali. Bali ser vi mycket fram emot eftersom det finns mycket spännande saker att se men vi dras även dit pga. att det fungerar som ett av naven för digitala nomader.

När resten bokas är mindre viktigt så länge det inte går ut över budgeten förstås men att framtiden är oviss är bland det bästa som finns. Det är enbart då livet är spännande.
Vad som kommer ske under året och var vi kommer befinna oss är därför inte det viktiga just nu, till en början med ska det bara bli skönt att bara få vara tillsammans igen och lära känna varandra utanför våran komfortzon.

Nedräkningen till äventyret har börjat!

Som vi har letat efter likasinnade familjer med samma tankar som vi! Andra som vill resa med sin familj och se världen tillsammans. Vi har så många frågor till de som tagit steget och lever på resande fot, hur reser ni, var har ni rest, vilka resmål är favoriter, vad ska man tänka på, vanliga misstag, vad har ni i era väskor, hur försörjer ni er och så fortsätter det. Och den som letar skall finna! För nu har vi äntligen hittat våra likar!


Location Independent Families facebooksida

I gruppen finns alla möjliga olika familjer med olika familjekonstellationer, nationaliteter, livssyn och sätt att leva. Genom gruppen har vi fått upp ögonen för en hel del nya begrepp, olika sätt att skola sina barn som vi inte ens visste existerade (hemskolning, worldschooling, unschooling), olika sätt att leva, bo och ta sig runt i världen, olika sätt att försörja sig och finansiera sin livsstil på. Det anordnas träffar för utbildning för barnen och äventyrsseminarier. Vi har redan fått tips på barnvänliga ställen att åka till och hjälp med information om zika-viruset. Trots alla familjers olikheter, livsstil, och olika stadier i livet och på resan finns en välvillighet och hjälpsamhet gentemot varandra och ett gemensamt driv om ett annat liv med sin familj.

Funderar ni i samma banor som oss, att testa ett annat liv, gå med i gruppen! Snart 900 medlemmars kunskap om livet med barn på resande fot. En guldgruva av kunskap och erfarenheter med andra ord! Tyvärr har vi inte hittat några andra svenskar vilket hade varit väldigt skoj. Går ni i samma funderingar som oss, redan är ute och lever drömlivet eller någonting däremellan, hör gärna av er!

Ja, som titeln lyder, vi har bestämt oss för att sälja huset. Anledningen är att det helt enkelt tar för mycket tid, pengar och energi som vi skulle kunna lägga på annat. Det har varit skoj att äga ett hus, kunna renovera och fixa som vi vill ha det, att ha skapat vår egen bubbla i världen. Vi har mycket minnen härifrån, och vår absolut största livsförändring har skett här. Våra barn och deras första år har spenderats här, i huset och trädgården. Det är kul att ha testat och nyttigt att veta att vi prövat leva det livet men vi känner helt enkelt att det är en livsstil som inte riktigt passar oss. Vi har diskuterat mycket fram och tillbaka och bestämde oss till sist ganska hastigt att sälja till våren. Efter det har det gått ganska snabbt, vi har kontaktat mäklare och börjat renovera de sista detaljerna och piffa upp huset inför försäljning. Det är helt klart med blandade känslor som vi säljer men i slutändan är vi övertygade om att vi har valt rätt oavsett vad som händer.

Så just nu har vi fullt upp med att göra i ordning fasaden, göra klart badrum, balkong och parkeringsplats. Med två små barn är det inte helt lätt men tack vare släktingar, hjälpsamma vänner och två barn som är extremt händiga och hjälpsamma hoppas vi ro det i hamn lagom till våren.

Var ska vi ta vägen då? Vi står nu i lägenhetskö men det finns alltid alternativ. Först och främst har vi 1,5 år på oss att testa en helt annan livsstil med början i vad det ser ut som nu, Asien. Nackdelen med föräldrapenning är begränsningen med utlandsvistelse under perioden. Max 6 månader utanför EU och 1 år inom EU. Så det kommer bli en del flygningar och besök hos släkt och vänner. Vad som händer därefter är ännu oklart och kommer nog vara ett tag till. Vi ser fram emot att kunna spendera mer tid tillsammans allihopa som familj och dessutom på ställen med evig värme och fina färgglada fiskar. Att göra det vi tycker är roligt och motiverande samtidigt som vi får umgås med våra barn och lära dem om världen.

Vi kommer hur som helst ha en hel del att stå i under året som kommer, så tiden kommer nog gå snabbt!