Så har vi varit på jakt efter boende i Thailand som är vårt tredje stopp på resan och hittade en hel del som passade våra behov. Barnens val låg på en liten men lyxig lägenhet i komplexet Atlantis Condo Resort i Pattaya. Lägenheten var aningen högt för vår budget men så kom vi att tänka på vår badkassa!

Vi har vid födelsedagar och av jultomten önskat oss ett tillskott till vår badkassa när frågan kommit på tal. Vi allihop älskar att bada så det kändes ganska naturligt att göra någon form av badresa av pengarna. Våra tankar har vandrat från The Reef i Fredrikshamn till Lost City i Örebro vidare till Lalandia i Billund och Tropical Island i Berlin. Alla har dock känts lite väl dyrt i förhållande till hur kort resan skulle bli så vi har väntat i förhoppningen att hitta något bättre.

Och vad passar inte pengarna bättre till än en lägenhet med nästan 2600 kvadratmeter pool med lekplats, sjörövarskepp, vattenfall och rutschkanor? Jag och Krister ser förutom poolen fram emot gym, internet och 350 meter till havet. Så igår bokade vi en lägenhet i Atlantis Resort för 2,5 månader. Mitt i all sjukdom här hemma hade vi två väldigt glada barn (även om Milo nog inte riktigt förstod varför alla var glada så hakade han i alla fall på stämningen).

Atlantis Condo Resort

Tiden rusar iväg, julen är redan över och årets sista dag är om ca 20 minuter. Julkänslorna infann sig aldrig riktigt i år, kanske pga. vädret, allt jobb med företaget och kanske för att våra juldekorationer kom upp och sakta försvann allteftersom och lagom till jul var allt borta. Låter kanske lite konstigt men vi juldekorerade huset som vanligt första advent, två dagar senare plockade vi bort adventsljusstakarna eftersom de spenderade mer tid på golvet än på fönsterbrädan. När tomtarna och ljusslingorna allt oftare gömdes under soffan och andra underliga gömställen plockade vi ihop alla julsaker och sålde till slut allt medan det fortfarande var helt. Så nu finns endast julgranen och julgransdekorationerna kvar i källaren.

Men det gör faktiskt inte så mycket, traditioner är inte riktigt vår grej. Vi lyckas liksom inte riktigt få till det år efter år med samma traditioner. Även när vi försöker går det faktiskt oftast inte att hålla fast vid dem och vi har efter lite eftertanke kommit fram till att det inte spelar någon som helst roll. Det viktiga är att man gör det man tycker är roligt och inte gör något för att man bestämde det för tjugo år sedan. Kalle Anka på julafton till exempel. Ibland vågar jag knappt uttala det högt men faktum är att den är skittråkig! Samma program, på samma tid, på samma dag, varje år. Varför se samma program som man kan utan och innan? Om man inte ser fram emot Kalle men ser på det ändå, ja då är traditionen enbart något negativt. Missförstå mig rätt, jag är inte emot traditioner så länge det är något man faktiskt vill göra och inte en tradition som någon annan bestämt fast som man själv inte egentligen är intresserad av.

Julaftons morgon spenderades i en jympahall med släkten på Malins sida där både barn och vuxna fick busa av sig. Sedan åkte vi hem till barnens mormor och morfar för julmat och tomtebesök. Snart är det nyår och vi har bestämt oss för ett angenämt nyårslöfte, nämligen att se minst en resefilm om dagen. Så vi hoppas YouTube har mycket i lager för annars kommer det snart vara länsat! Vi har också börjat på två listor, den första är saker vi vill göra innan vi åker och den andra är vår bucket list för resan.

    Detta ska vi hinna med innan vi åker

  • Grilla på vår grillplats i vintermiljö
  • Cykla på familjeutflykt
  • Laga mer mat i murgrillen hemma
  • Fler utflykter med bärstolarna
  • Campa i skogen
  • Segway i Göteborg
  • Besöka Carlstens fästning i Göteborg

Vi ser fram emot 2017 och önskar dig som läser ett riktigt Gott Nytt År!

Idag blev drömmen verklighet, första biljetterna är bokade!
Den 5 september nästa år kliver vi på planet (väldigt tidigt) för att njuta av en 30 timmar lång flygresa till Kota Kinabalu i norra Borneo.

Det har varit en intensiv höst och mycket har hänt. Från det senaste inlägget har vi äntligen fått klartecken från försäkringskassan att vi kan vara på resande fot i ett år. Tydligen är vi såpass unika i vår önskan om att vilja resa under tiden vi är föräldralediga att inte ens experterna på området kan svara på frågan. Få verkar tro att vi faktiskt sparat såpass många föräldradagar att vi kan vara ute i två år.

Vi kämpar med att bli av med våra ägodelar men tydligen har vi inte så mycket eftertraktade saker så i januari kommer Myrorna och hämtar en första vända. Förhoppningsvis lyckas de sälja någonting vidare och få en slant till välgörande ändamål. Det är lustigt med prylar, vi är inte gamla men ändå har vi så mycket att det tar månader att bli av med allt. Var kommer allt ifrån och varför har vi skaffat eller sparat det från första början? Och trots att vi vet att allt kommer göras av med utom några ombyten, datorer, surfplatta och kameror och självklart några leksaker kommer det en del reaktioner på att göra sig av med det. Krister verkar ha svårare att skiljas från en del saker trots vetskapen att det aldrig kommer att användas mer. Som skålen föreställandes en munk som legat undanskuffad i källaren för att den var för ful att ha framme eller den musbitna nallen, båda med minnen från barndomen eller verktygen som vi använt så mycket. På något sätt sitter så mycket värde i vissa prylar, några som har legat undangömda och bortglömda i ett skåp blir plötsligt svårt att skiljas från trots att de inte använts eller ens uppmärksammats på flera år. På ett sätt måste jag ändå anse det lustigt att vi håller fast våra fysiska ägodelar så hårt, för det de en gång betydde och stod för har förändrats och istället för att ge trygghet eller fylla en funktion efterhand bara skapar problem. Det är nästan som om minnet och tidsepoken saken påminner om skulle försvinna om själva saken försvann.

Företagandet har tagit mycket tid med kurser och att få upp hemsida. Nu återstår bara resten av våra tusen projekt och att faktiskt få kunder. Varje kväll och helg har spenderats åt detta och nu ska det bli skönt med två legitimt lediga dagar.

Hur som helst, tillbaka till själva resan. Resrutten för hela året är inte helt satt ännu men i stora drag är detta upplägget

5 september – Vi flyger från Landvetter till Kota Kinabalu
2 månader har vi en lägenhet i Papar i norra Borneo
5 november – Flyger från Kota Kinabalu till Kuching i södra Borneo
Lägenhet i centrala Kuching i 1 månad
27 november – Kuching – Ho Chi Minh City i Vietnam
Phan Thiet i ca 2-3 månader
Härifrån blir planerna mer osäkra, eventuellt tar vi buss genom Kambodja och tar vägen förbi Siem Riep och Angkor Wat eftersom Dante väldigt gärna vill se alla statyer efter vi visat bilder. Alternativt flyger vi till Bangkok och tar oss neråt landet i tre månader för att sedan åka vidare till Bali. Bali ser vi mycket fram emot eftersom det finns mycket spännande saker att se men vi dras även dit pga. att det fungerar som ett av naven för digitala nomader.

När resten bokas är mindre viktigt så länge det inte går ut över budgeten förstås men att framtiden är oviss är bland det bästa som finns. Det är enbart då livet är spännande.
Vad som kommer ske under året och var vi kommer befinna oss är därför inte det viktiga just nu, till en början med ska det bara bli skönt att bara få vara tillsammans igen och lära känna varandra utanför våran komfortzon.

Nedräkningen till äventyret har börjat!

För tillfället är vi inne på ryggsäckar och att skapa packlistor. Ja, visst är det en bra bit kvar till utresedag men det är ju inte fel att testa och lära sig ryggsäckarna innan. Det är även en hel del som ska inköpas till resan och mycket som ska göras före avresa så varför inte börja.

Efter några kvällars letande har vi kommit fram till att Malin kommer bära en Tortuga Travel Backpack på 44 liter. Den rymmer mycket men är ändå tillräckligt liten för att tas med som handbagage. Den har bland annat frontöppning, eget datafack, vadderade axelremmar och avbärarbälte, låsbara blixtlås, rejäla handtag på både sida och topp. Med andra ord fyller den allt vi letar efter och mer därtill. Just nu inväntar vi med spänning version 3 som kommer inom kort. En skillnad från version 2 är att materialet är vattentätt där förra versionen krävde ett regnöverdrag. Väldigt smidigt i länder och situationer där regnet kommer plötsligt, speciellt med tanke på att all vår elektronik kommer finnas i Tortugan. En stor nackdel med Tortugan är dock att den enbart går att köpa från deras egna hemsida i USA och måste därför skickas med en ganska dyr frakt utan att faktiskt ha testat den.

Krister kommer bära en större ryggsäck, storlek kommer bestämmas beroende på hur mycket packning som kommer bli kvar efter Tortugan. Våra krav på denna ryggsäck skiljer sig något åt. Där jag (Malin) är mer för frontmatade ryggsäckar, i alla fall att ryggsäcken har den möjligheten är Krister mer för toppmatade. Jag föredrar få remmar som hänger löst medan Krister är van att modifiera sina ryggsäckar med eltejp. Detta fungerar ju lika bra men blir inte riktigt lika snyggt och är ganska irriterande om man vill justera remmar som är tejpade. Vi har dessutom lite olika packsystem som vi har debatterat om här hemma. Kontentan blev i alla fall att den som bär ryggsäcken äger packningsstil så jag ska helt enkelt hålla mina fingrar borta från Kristers ryggsäck.

Vi ska även ha en mindre ryggräck för dagsturer. Kraven är en ramlös konstruktion med låg vikt och som tar liten plats men ändå med en relativt tåligt material. Det finns ett flertal hopvikbara dagsryggsäckar men alla, oavsett märke och popularitet, har samma problem, nämligen det tunna tyget vilket gör väskan mer sårbar för repor och slitage. Även om en del är populära och generellt har fått bra recensioner verkar det heller inte ovanligt att sömmar går upp och repor mitt i tyget gör det ohållbart att fortsätta använda den. Därför lutar det just nu mer mot en vanlig tygryggsäck från någon sportbutik som ändå inte tar mycket plats när den är tillplattad.

Barnen ska även de få varsina ryggsäckar där de ska får bära sina leksaker. Vi hoppas det blir mer motivationshöjande att bära sin ryggsäck om man har sådana värdefulla ting i dem. Dessutom brukar det ju vara väldigt uppskattat att ha precis samma saker som mamma och pappa har och kunna göra precis likadant. Efter lite efterforskning blir det ryggsäckar på ungefär 4 liter vardera. Det passar förhoppningsvis en då 3,5- och en 2-åring. Det finns några att välja bland men just nu funderar vi på två Vaude Minnie då pris, volym och konstruktion verkar stämma ganska bra med våra krav.

Kanske känns det aningen märkligt att börja leta ryggsäckar så här långt före avresa men å andra sidan kommer de faktiskt vara några av våra mest värdefulla ägodelar. Dessa säckar kommer rymma nästan allt vi äger och kvaliteten måste därför vara därefter. Just det, vi ska sälja huset och i stort sett allt vi äger, så ja, våra ryggsäckar kommer vara vårt hem.