Allt som berör resor med barn: resmål, på resande fot med barn, prylar, tips och trix på resan, hinder och svårigheter, mat, kulturer och annat smått och gott.

Vi börjar installera oss så smått i vår lilla trerumslägenhet strax utanför Papar i norra Borneo. Värmen är påtaglig och bestämmer tempot som är lågt och slumrande i motsats till Sveriges stressiga vardagspussel. Trots att vi bor strax utanför samhället finns det mesta vi behöver här med några små affärer med det mest nödvändiga utbudet. En resturang och ett gatukök finns jämte butikerna som ligger ca 200 meter från vår lägenhet. Även om vi har ett kök köper vi alla måltider förutom mellanmålen på den lokala resturangen. Vår frukost kostar 10 Malaysiska ringgit vilket motsvarar ungefär 18 kronor. Då äter vi varsin Roti vilket är ett typ av tunnbröd med inbakat ägg som man doppar i en sås, och frukt till. Barnen har inte kommit in i den malaysiska maten ännu och vi ger dem den tid de behöver. Vi beställer in olika rätter och låter dem prova det de vill, under tiden får de äta det som de känner sig trygga med och tycker om. Än så länge fungerar nötter, roti, frukt, nudlar, vitt ris, ett fralliknande bröd från butiken och ibland friterade potatisplättar.

Frukosten

Frukosten


meloner

Närmaste välsorterade affär ligger 7 kilometer bort i Papar, dit tar vi en taxi (Uber) för 7 ringgit (13 kr) och kan handla lite mer mat som inte finns i de lokala butikerna.

Storhandlat för första gången

Storhandlat för första gången

I grannskapet har vi två poolområden, den första ca 100 meter bort och den andra ligger ytterligare 100 meter bort. Båda har en barnpool som passar perfekt för barnen där vattnet går till axlarna på Milo som är kortast. Första besöket resulterade i dagens höjdenspunkt för grannskapets barn. Ca 8 barn lekte med Milo som glatt grejade med dem till deras stora förtjusning. Dante var lite mer reserverad men kallar barnen sina kompisar och ville inte gå därifrån när det var dags att gå hem för att lägga sig. Vi badar numera minst en gång om dagen och barnen stortrivs i vattnet. Dante har påbörjat någon självskapad simträning och kan redan ben- och armtagen var för sig, nu gäller det bara att koordinera dem också!

Havet ligger ett stenkast från poolen som har varit helt obefolkad varje gång vi varit där. I havet finns också maneter som vi aktar oss noga för, vilket kanske kan förklara varför det inte blir någon trängsel. Det finns också en liten risk för saltvattenskrokodiler. De håller egentligen till vid träsken men har setts någon gång bada i Papar som ligger några kilometer bort. Vi håller oss därför på mitten av stranden där regnskogen och mangroveträsken inte tränger sig på och vattnet är blått och klart. ;)

dante strand

Det finns också ca sex lekplatser i området men ofta är det lite för varmt för att leka på dem, poolen är populärare. Bostadsområdet vi bor i omringas av regnskog och ibland får vi påhälsning av apor, troligtvis någon sorts makaker, som sitter på lekplatsen precis utanför vårt hus.

Värmen är hög, luftfuktigheten likaså och visst blir vi påverkade. Barnen orkar inte gå lika långt själva och behöver en extra tupplur på dagen. Det mesta är nytt och vi försöker ta det lugnt och inte stressa fram något av barnen, de behöver få vänja sig i sin takt. Dante blir generellt negativ till det mesta när han är trött, så vi försöker att äta när han är pigg och glad och mer redo att testa nya saker. Milo provar enbart det Dante provar och iakttar Dante och hans val noga. Människorna är väldigt vänliga och anser oss vara ganska exotiska och många vill gärna röra och klappa barnen, något som Dante inte alltid uppskattar. Han har fritt tillträde att sitta i famnen så att han kan krama oss och hålla sig undan när det blir för mycket. Milo är mer öppen men sitter gärna också i famnen när det blir för mycket. Det är spännande att bo i ett område med enbart lokalbefolkning. Sedan vi kom till Borneo har vi inte sedan vi lämnade flygplatsen sett någon turist. Så det finns en ganska stor nyfikenhet på oss och många vänder sig om för att ta en extra titt. Bilar som kör förbi saktar ner för att vinka, och en del hänger ut från balkonger och fönster när vi kommer gående.

Vi har också märkt ett behov hos barnen och speciellt Dante att få leka igenom allt vi gjort. Sedan vi kommit fram har vi ”flugit” otaliga gånger i olika sorters flygplan i lägenheten. Barnen är också väldigt observanta på att säkerheten är låg här med få (ingen) som använder cykelhjälm, bilbarnstolar existerar inte med små barn som klättrar runt i körande bilar och inga hörselskydd när de trimmar gräset. Skandal! Dante anser det vara väldigt bekymmersamt att mannen som trimmar gräset inte förstår att hans hörsel kan skadas och tycker vi borde ta ett snack med honom..

Det är enkelt att ta sig runt här, trots att det inte finns bussar in till samhället finns det människor som alltid är villiga att köra in oss för 7 ringgit (13 kr för oss alla) och trots att engelskan inte är det officiella språket här är den väldigt utbredd och de flesta talar engelska väldigt väl. Uber och Grab används flitigt här nere, och har hittills fungerat perfekt.

Imorgon väntar vår första riktiga utflykt, till Lok Kawi Wildlife Park!

Vi var inställda på en tuff resa som skulle ta 30 timmar med två små parvlar som inte gillar att sitta still och aldrig flugit förut. Vi hade inför resan försökt förbereda så gott vi kunnat med att titta på youtube-filmer, läsa böcker och prata om flygplan och hur det går till på flygplatsen. Vi har även besökt Landvetter för att se hur det ser ut och se om barnens ryggsäckar får plats i bagageutrymmet (det fick de :P). Men hur mycket vi än försökt förbereda dem om hur det går till finns ingen möjlighet att få en 3- och 2-åring att förstå hur lång tid 30 timmar faktiskt är. Förhagorna var med andra ord många och vi laddade upp med två små ryggsäckar fullpackade med leksaker och favoritkramdjuren. I vår väska hade vi dessutom varsin surfplatta och en full ICA-påse med snacks.

Men oj vad fel vi hade för trots några kämpiga och aningen stressade stunder gick hela resan över all förväntan. Själva resandet blev ett äventyr i sig med två nyfikna barn som ständigt vill veta vad som händer, låter och försiggår.

Vi startade tidigt med att åka från Göteborg 4.30 på tisdag morgon. Väl på Landvetter gick allt nästan lite för smidigt, vi hann knappt leka i leklandet innan det var dags att borda planet till London. Det låg en spänd förväntan i luften och Dante höll hårt i Kristers hand när planet sakta började rulla ut på startbanan. Till vår stora lättnad hade ingen problem med öronen och vi kunde andas ut en aning.

När vi landat på Heathrow var det bråttom att komma på bussen till Gatwick där nästa flyg skulle ta oss till Hongkong och just då vägrade Milo fortsätta gå, han behövde sova. Vi stannade snabbt för att plocka ur bärselen och sätter honom på ryggen där han snabbt somnar. Vidare till bagagebandet och toaletterna och snabbt på en transferbuss mellan flygplatserna som skulle ta en timma. Dante som skött sig exemplariskt somnar direkt på bussen. Vi känner oss tacksamma att barnen ärvt Kristers förmåga att kunna somna var som helst, när som helst och i vilken ställning som helst. Framme i Gatwick halvspringer vi till närmsta restaurang och bokstavligt talat trycker i oss maten, alla utom Dante som inte ville äta alls.

Vi fortsätter i snabb takt till vår gate och inser att vi är sist in på planet. Dante älskar det nya planet med egen TV och han börjar genast med att se Frost, Ice Age, Baby-bossen och Draktränare och har fyra filmer avklarat på bara 20 minuter. Sen hade han tröttnat och vi hade inte ännu lyft. Orosnivån steg en aning.. Vi har ca 12 timmar kvar på detta flyg. Planet lyfter efter en lång väntan och vi kan följa hur vi stiger med kameror som sitter på planets undersida. Så fort vi kommit upp serveras lunch på planet och varken Milo eller Dante äter alls. Som tur var hade vi misstänkt att det kunde hända och den fyllda ICA-kassen med mat kom väl till pass. Dante upptäckte snart spelet Angry Birds och sitter sysselsatt i några timmar. Just det, Krister hinner till och med sova under tiden. Under tiden springer Milo runt och hälsar på personalen och våra grannar, pysslar lite med klistermärken, ritar lite och petar lite på damen på sätet bredvid. Personalen är hela tiden hjälpsamma och ger dem lite extra leksaker, barnhörlurar och extra kakor som de vägrar äta. Efter några timmar släcktes planet ner och de båda somnar snabbt utan ett ljud och vaknar lagom till frukosten men inte heller den vill de äta särskilt mycket av. Vi landar och kan dra en lättnadens suck, det längsta flyget är avklarat och det gick bra!

I Hongkong var det två pigga grabbar som sprang som tokar på de stora ytorna. Med åtta timmarns väntetid kunde vi slappna av och ta det lugnt. Vi hittade en lugn bänkrad och plockade fram leksakerna medan Malin som sov dåligt under resan kunde lägga sig och sova i en knapp timma. Vi åt lunch på Burger King så barnen kunde känna igen sig och få i sig lite mat med en låda med frukt till efterrätt.

15.55 gick sista planet på tre timmar till Kota Kinabalu. En något besviken Dante som hade sett fram emot att spela mer Angry Birds fick nöja sig med vanliga klistermärken. Alla var ganska trötta och vi sov i omgångar så resan gick väldigt snabbt. Vid landningen flög vi förbi ett åskoväder vilket innebar en hel del turbulens och blixtar. Något som kanske skulle kunna vara skrämmande blev återigen spännande och nya frågor och tankar kom fram.

I Kota Kinabalu bytte vi om och möttes av en varm vägg av värme och fukt när vi klev ur flygplatsen men barnen verkade ta det med ro. Regnet hade lugnat sig och vi hoppade in i en taxi till vår lägenhet utanför Papar. Vi kom in 21.30 lokal tid och lade oss så fort vi kunde.

 

3 flyg, 1 buss, 1 taxi, 1 bil och 35 timmar senare är vi framme i vår lägenhet på Borneo!


 

Vi klarade resan och det med bravur, det bevisar återigen hur anpassningsbara barn verkligen är. Under resans gång har Milo använt surfplattan i 10 minuter och Dante inte alls. Vi är just nu så tacksamma för barnens uthållighet och nyfikenhet som verkligen lyst igenom. Vi är så stolta över Dante och Milo som trots trötta ben burit sina ryggsäckar, följt oss och lyssnat när det varit allvar. Trots att de är små kom vi tidigt överens om att när vi säger att det är allvar så lyssnar alla, då är det inte dags för lek. Och som de följt det!

Vårt första intryck av Borneo är den fuktiga värmen, en hjälpsam och trevlig befolkning och att de flesta talar väldigt bra engelska.
Vår fokus just nu är att hitta lite rutiner och komma in i vardagen här, de rutiner som vi haft i Sverige fungerar inte alls här. Vi måste ta en siesta på dagen och träna tidigare på morgonen innan solen står för högt och anpassa maten efter barnen på ett helt annat sätt.

Vi kommer skriva mer om våra första intryck av Borneo i nästa inlägg, tills dess, ha det gott!

Sommaren är på väg och det är dags att snart börja använda solkräm. Under resan kommer det vara som ett dagligt plagg för oss och vi vill se till att barnen får en så bra solkräm som möjligt som inte påverkar dem negativt. Barn är känsligare än vuxna och många kemikalier och partiklar har visat sig skadliga för människor och speciellt för barn som har svårare att bryta ner kemikalier än vuxna. Därför gjorde vi en djupdykning efter bra solkrämer och här är det vi kommit fram till.

Det finns tre olika typer av solkräm
1. Solskydd med syntetiska kemikalier som bryter ner UV-strålarna men som kan påverka hälsan negativt.
2. Solskydd med partikelfilter som fungerar som ett lager utanpå huden.
3. En blandning av ovan.

Det man ska kika efter i solkrämer som kan påverka hälsan negativt är
1. Hormonstörande kemikalier som misstänks vara skadliga för hälsan och kan öka risken för cancer, fetma, diabetes typ 2 och nedsatt fertilitet.
2. Allergiframkallande ämnen.
3. Nanopartiklar är partiklar som är så små (en miljarddel av en meter) att de går in i huden och kan även ta sig över blod-hjärnbarriären, alltså passera från blodet in i hjärnan. Problemet med nanopartiklar är att forskningen är så pass ny att vi ännu inte vet effekten av användandet. Alla nanopartiklar måste skrivas i innehållsförteckningen som (nano) direkt efter ämnet som är en nanopartikel.

 

Allergiframkallande ämnen

Allergena ämnen som hittats i solkrämer under Forbrukerrådets och Testfaktas tester.

  • Alpha-isomenthyl ionone
  • Benzyl Alcohol
  • Benzyl benzoate
  • Benzyl salicylate
  • Butylphenyl methylpropional
  • Cinnamal
  • Cinnamyl alcohol
  • Citral
  • Citronnellol
  • Coumarin
  • Eugeno
  • Farneso
  • Geraniol
  • Hydroxyisohexyl 3- Cyclohexene Carboxaldehyde
  • Limonene
  • Linalool
  • Octocrylene
  • Titanium dioxid (sv. titandioxid)
  • Triethanolamine
  •  

     
    Vi började med att gå efter två tester gjorda av Forbrukerrådet, Norges motsvarighet till Konsumentverket från 2015 och 2016. Klicka på årtalen för att komma till testerna. 2016 års test är mer omfattande och har mätt fler ämnen än 2015 års test. I testen har de sökt efter hormonstörande ämnen, allergiframkallande ämnen och nanopartiklar i laboratorium.

    Därefter har vi gått efter ett fysikaliskt test gjort av Testfakta som har tittat på hur mycket av skyddet i solkrämerna som försvinner efter tre timmar i solen och efter sol och bad samt allergena ämnen.
     

    Testfakta solkräm

     

    Solkrämer som passerat Forbrukerrådets tester och som finns att köpa i Sverige

    Solkräm Billigaste affär Pris Jämförspris
    Nivea Sun Kids Protective & Sensitive Sun Spray Spf 50+, 200 ml Apotea 169 kr 845 kr/l
    La Roche-Posay Anthelios Dermo-Pediatrics Sollotion Barn SPF 50, 100 ml Apotea 169 kr 1690 kr/l
    Garnier Ambre Solaire Resisto Swim Kids Garnier SPF 50, 200 ml Komplett 169 kr 845 kr/l
    Eucerin Kids Sun Spray SPF 50, 200 ml Apotea 175 kr 875 kr/l
    Vichy Capital Soleil Barn Spray SPF 50+, 200 ml Apomera 214 kr 1070 kr/l

     

    Ytterligare solkrämer från Testfakta (inte testade av Forbrukerrådet)

    Apolosophy Sollotion Barn, 50+, 125 ml Apoteket Hjärtat 139 kr 1112 kr/l
    ACO Kids Sun, 50, 125 ml Apomera 129 kr 1032 kr/l

     

    I Testfaktas test ingår alla godkända solkrämer av Forbrukerrådet och dessutom Apolosophy Sollotion Barn, 50+, Apoteket Barbapapa Sollotion barn, 50 och ACO Kids Sun, 50. De senaste har alltså enbart testats för allergena ämnen och inte nanopartiklar och hormonrubbande ämnen. Det underliga är att testen från Testfakta och Forbrukerrådet har motstridiga resultat! Enligt Testfakta innehåller alla solkrämer testade av Forbrukerrådet allergena ämnen. Att det skiljer sig åt kan bero på två saker, antingen har solkrämstillverkarna ändrat innehåll i sina solkrämer (Testfakta är från 2015 och Forbrukerrådets senaste test är från 2016) eller så har de inte testat samma ämnen.

    Ingen av testerna hänvisar till någon källa om allergena ämnen så vi vet inte vilka ämnen som faktiskt är testade och om Forbrukerrådet testat för ämnena Butyl methoxydibenzoylmethane, Octocrylene, Titandioxid och Triethanolamine, som Testfakta har hittat i solkrämerna.

    Hur vi valde

    I vårt urval valde vi bort Garnier, La-Roche och Vichy pga. deras sämre förmåga att behålla skyddet efter sol och bad. Kvar var Eucerin och Nivea. Eftersom Apolosophy, Apoteket och Aco inte testats för nanopartiklar och hormonstörande ämnen är de därför inte helt jämförbara men vi tog oss en titt på innehållsförteckningen på dessa för att ha lite mer kött på benen och letade efter ämnena som finns listade i rutorna längre upp .

    Apoteket Barbapapa kunde vi inte hitta i Apotekets sortiment men både Apolosophy och Aco Kids Sun innehöll Titandioxid i nanoform. Vi fortsatte med innehållsförteckningen för Eucerin och Nivea och båda solkrämerna innehåller Octocrylene och Butyl methoxydibenzoylmethane som Testfakta påpekat. Eftersom Aco Kids Sun släppte mer skydd efter sol och bad än Apolosophy gallrade vi bort Aco Kids Sun och bestämde oss för att gå igenom hela Apolosphys innehållsförteckning och jämförde mot alla ämnen på EUs, ChemWatchs och WHO/UNEPs listor för misstänkta hormonrubbande ämnen men hittade inga. Det är ju dock inte helt jämförbart med att testa det i ett laboratorium.

    Enligt Läkemedelsverkets preliminära bedömning är Titandioxid ofarligt trots att ämnet klassas som en potentiell carcinogen för människor av IARC (The International Agency for Research on Cancer). Ämnet är i nanoform vilket kan tränga in i huden och vidare i kroppen. Det kan med andra ord vara helt ofarligt, eller inte. Som alltid när nya otestade ämnen införs borde man använda försiktighetsprincipen. Varken Butyl methoxydibenzoylmethane eller Octocrylene finns med på någon av listorna över hormonstörande ämnen men ska enligt Testfakta orsaka kontaktallergi.

    Efter vår genomgång är Eucerin och Nivea likvärdiga men Eucerin behåller skyddet något bättre efter sol och bad medan Nivea är marginellt billigare och vi valde därför Eucerin mellan de två eftersom skyddet är vår första prioritet. I valet och kvalet mellan Eucerin och Apolosophy valde vi att inte välja. Istället helgarderar vi oss och tar helt enkelt med hälften av Apolosophy och hälften av Eucerin, så kanske vi minimerar de eventuellt farliga ämnena till hälften.

    Sista råd

  • Forbrukerrådet rekommenderar krämer framför sprayer eftersom man riskerar att andas in sprayen.
  • Solkräm är en färskvara, har man öppnad solkräm från förra året, lukta på den och se om den skiktat sig och blivit rinnig. I så fall släng den. Luktar den och känns okej kan man fortfarande använda den. Förvara solkrämen mörkt och torrt, inte i kylskåp.
  • Strålsäkerhetsmyndigheten har en gratis app, Min soltid, som hjälper till att beräkna hur länge man kan vara i solen utan att bränna sig. Man fyller i tid på dygnet, om det är sol eller skugga, om man är barn eller vuxen och vilken hudtyp man har.
  •  

    Vi har inte kommentera ekologiska alternativ, vilket kanske kan tyckas vore rimligt men vi har inte tagit dessa i beaktning eftersom vi inte hittat några tester alls på några ekologiska alternativ. Allt som är naturligt är nödvändigtvis inte bra för människan, solanin i grön potatis och koffein är några exempel. Vi har sett förslag på exempelvis kokosolja som tros täcka upp till 20% av solens strålar. Även om önskan att undvika farliga ämnen för barn är stark får man heller inte glömma anledningen till varför man använder solskydd. Solen orsakar vad vi vet betydligt många fler cancerfall i världen än vad solkräm gör, och solen är alltså det som är allra viktigast att undvika. Då fungerar inte kokosolja eller andra alternativ som inte blockerar tillräckligt, eller riskerar att tappa skydd snabbt.

    Så har vi varit på jakt efter boende i Thailand som är vårt tredje stopp på resan och hittade en hel del som passade våra behov. Barnens val låg på en liten men lyxig lägenhet i komplexet Atlantis Condo Resort i Pattaya. Lägenheten var aningen högt för vår budget men så kom vi att tänka på vår badkassa!

    Vi har vid födelsedagar och av jultomten önskat oss ett tillskott till vår badkassa när frågan kommit på tal. Vi allihop älskar att bada så det kändes ganska naturligt att göra någon form av badresa av pengarna. Våra tankar har vandrat från The Reef i Fredrikshamn till Lost City i Örebro vidare till Lalandia i Billund och Tropical Island i Berlin. Alla har dock känts lite väl dyrt i förhållande till hur kort resan skulle bli så vi har väntat i förhoppningen att hitta något bättre.

    Och vad passar inte pengarna bättre till än en lägenhet med nästan 2600 kvadratmeter pool med lekplats, sjörövarskepp, vattenfall och rutschkanor? Jag och Krister ser förutom poolen fram emot gym, internet och 350 meter till havet. Så igår bokade vi en lägenhet i Atlantis Resort för 2,5 månader. Mitt i all sjukdom här hemma hade vi två väldigt glada barn (även om Milo nog inte riktigt förstod varför alla var glada så hakade han i alla fall på stämningen).

    Atlantis Condo Resort

    Igår såg vi sista avsnittet på SVTs serie Familjer på äventyr, kort och gott en inspirationskälla för oss alltsedan vi såg första säsongen för tre år sedan med en då ettårig Dante och Milo i magen. Programmet avrundades fint med tre av de fyra familjerna som menade att tiden med familjen var det som gjorde att de tog steget ut i det okända. Och alla trivdes till slut med beslutet även om inte alla var med på tåget från början.

    Vi känner igen anledningen till varför familjerna har velat åka iväg och skapa en annan vardag för sin familj. Det är också den största anledningen för oss att sälja huset och åka. Att äntligen få en vardag där vi spenderar mer tid tillsammans än vad vi gör ifrån varandra.

    Krister och barnen ligger hemma sjuka. Visst är det märkligt när Malins första tanke när Krister sjukanmäler sig är ”vad bra, då kan vi ju äta tillsammans, vad mysigt”. Vi båda reagerade på att vi tyckte det var mysigt att alla var sjuka samtidigt så vi kunde umgås lite, se varandra, äta tillsammans. Det känns sorgligt att känna att vi har så lite vardag tillsammans att vi välkomnar sjukdom som en förening. Sammanfattat känner vi helt enkelt igen budskapet i Familjer på äventyr. Tiden man får tillsammans, tiden att spendera på det viktigaste i livet. På något sätt försvinner den så lätt i vardagen.

    Tiden rusar iväg, julen är redan över och årets sista dag är om ca 20 minuter. Julkänslorna infann sig aldrig riktigt i år, kanske pga. vädret, allt jobb med företaget och kanske för att våra juldekorationer kom upp och sakta försvann allteftersom och lagom till jul var allt borta. Låter kanske lite konstigt men vi juldekorerade huset som vanligt första advent, två dagar senare plockade vi bort adventsljusstakarna eftersom de spenderade mer tid på golvet än på fönsterbrädan. När tomtarna och ljusslingorna allt oftare gömdes under soffan och andra underliga gömställen plockade vi ihop alla julsaker och sålde till slut allt medan det fortfarande var helt. Så nu finns endast julgranen och julgransdekorationerna kvar i källaren.

    Men det gör faktiskt inte så mycket, traditioner är inte riktigt vår grej. Vi lyckas liksom inte riktigt få till det år efter år med samma traditioner. Även när vi försöker går det faktiskt oftast inte att hålla fast vid dem och vi har efter lite eftertanke kommit fram till att det inte spelar någon som helst roll. Det viktiga är att man gör det man tycker är roligt och inte gör något för att man bestämde det för tjugo år sedan. Kalle Anka på julafton till exempel. Ibland vågar jag knappt uttala det högt men faktum är att den är skittråkig! Samma program, på samma tid, på samma dag, varje år. Varför se samma program som man kan utan och innan? Om man inte ser fram emot Kalle men ser på det ändå, ja då är traditionen enbart något negativt. Missförstå mig rätt, jag är inte emot traditioner så länge det är något man faktiskt vill göra och inte en tradition som någon annan bestämt fast som man själv inte egentligen är intresserad av.

    Julaftons morgon spenderades i en jympahall med släkten på Malins sida där både barn och vuxna fick busa av sig. Sedan åkte vi hem till barnens mormor och morfar för julmat och tomtebesök. Snart är det nyår och vi har bestämt oss för ett angenämt nyårslöfte, nämligen att se minst en resefilm om dagen. Så vi hoppas YouTube har mycket i lager för annars kommer det snart vara länsat! Vi har också börjat på två listor, den första är saker vi vill göra innan vi åker och den andra är vår bucket list för resan.

      Detta ska vi hinna med innan vi åker

    • Grilla på vår grillplats i vintermiljö
    • Cykla på familjeutflykt
    • Laga mer mat i murgrillen hemma
    • Fler utflykter med bärstolarna
    • Campa i skogen
    • Segway i Göteborg
    • Besöka Carlstens fästning i Göteborg

    Vi ser fram emot 2017 och önskar dig som läser ett riktigt Gott Nytt År!

    Idag blev drömmen verklighet, första biljetterna är bokade!
    Den 5 september nästa år kliver vi på planet (väldigt tidigt) för att njuta av en 30 timmar lång flygresa till Kota Kinabalu i norra Borneo.

    Det har varit en intensiv höst och mycket har hänt. Från det senaste inlägget har vi äntligen fått klartecken från försäkringskassan att vi kan vara på resande fot i ett år. Tydligen är vi såpass unika i vår önskan om att vilja resa under tiden vi är föräldralediga att inte ens experterna på området kan svara på frågan. Få verkar tro att vi faktiskt sparat såpass många föräldradagar att vi kan vara ute i två år.

    Vi kämpar med att bli av med våra ägodelar men tydligen har vi inte så mycket eftertraktade saker så i januari kommer Myrorna och hämtar en första vända. Förhoppningsvis lyckas de sälja någonting vidare och få en slant till välgörande ändamål. Det är lustigt med prylar, vi är inte gamla men ändå har vi så mycket att det tar månader att bli av med allt. Var kommer allt ifrån och varför har vi skaffat eller sparat det från första början? Och trots att vi vet att allt kommer göras av med utom några ombyten, datorer, surfplatta och kameror och självklart några leksaker kommer det en del reaktioner på att göra sig av med det. Krister verkar ha svårare att skiljas från en del saker trots vetskapen att det aldrig kommer att användas mer. Som skålen föreställandes en munk som legat undanskuffad i källaren för att den var för ful att ha framme eller den musbitna nallen, båda med minnen från barndomen eller verktygen som vi använt så mycket. På något sätt sitter så mycket värde i vissa prylar, några som har legat undangömda och bortglömda i ett skåp blir plötsligt svårt att skiljas från trots att de inte använts eller ens uppmärksammats på flera år. På ett sätt måste jag ändå anse det lustigt att vi håller fast våra fysiska ägodelar så hårt, för det de en gång betydde och stod för har förändrats och istället för att ge trygghet eller fylla en funktion efterhand bara skapar problem. Det är nästan som om minnet och tidsepoken saken påminner om skulle försvinna om själva saken försvann.

    Företagandet har tagit mycket tid med kurser och att få upp hemsida. Nu återstår bara resten av våra tusen projekt och att faktiskt få kunder. Varje kväll och helg har spenderats åt detta och nu ska det bli skönt med två legitimt lediga dagar.

    Hur som helst, tillbaka till själva resan. Resrutten för hela året är inte helt satt ännu men i stora drag är detta upplägget

    5 september – Vi flyger från Landvetter till Kota Kinabalu
    2 månader har vi en lägenhet i Papar i norra Borneo
    5 november – Flyger från Kota Kinabalu till Kuching i södra Borneo
    Lägenhet i centrala Kuching i 1 månad
    27 november – Kuching – Ho Chi Minh City i Vietnam
    Phan Thiet i ca 2-3 månader
    Härifrån blir planerna mer osäkra, eventuellt tar vi buss genom Kambodja och tar vägen förbi Siem Riep och Angkor Wat eftersom Dante väldigt gärna vill se alla statyer efter vi visat bilder. Alternativt flyger vi till Bangkok och tar oss neråt landet i tre månader för att sedan åka vidare till Bali. Bali ser vi mycket fram emot eftersom det finns mycket spännande saker att se men vi dras även dit pga. att det fungerar som ett av naven för digitala nomader.

    När resten bokas är mindre viktigt så länge det inte går ut över budgeten förstås men att framtiden är oviss är bland det bästa som finns. Det är enbart då livet är spännande.
    Vad som kommer ske under året och var vi kommer befinna oss är därför inte det viktiga just nu, till en början med ska det bara bli skönt att bara få vara tillsammans igen och lära känna varandra utanför våran komfortzon.

    Nedräkningen till äventyret har börjat!

    Som vi har letat efter likasinnade familjer med samma tankar som vi! Andra som vill resa med sin familj och se världen tillsammans. Vi har så många frågor till de som tagit steget och lever på resande fot, hur reser ni, var har ni rest, vilka resmål är favoriter, vad ska man tänka på, vanliga misstag, vad har ni i era väskor, hur försörjer ni er och så fortsätter det. Och den som letar skall finna! För nu har vi äntligen hittat våra likar!


    Location Independent Families facebooksida

    I gruppen finns alla möjliga olika familjer med olika familjekonstellationer, nationaliteter, livssyn och sätt att leva. Genom gruppen har vi fått upp ögonen för en hel del nya begrepp, olika sätt att skola sina barn som vi inte ens visste existerade (hemskolning, worldschooling, unschooling), olika sätt att leva, bo och ta sig runt i världen, olika sätt att försörja sig och finansiera sin livsstil på. Det anordnas träffar för utbildning för barnen och äventyrsseminarier. Vi har redan fått tips på barnvänliga ställen att åka till och hjälp med information om zika-viruset. Trots alla familjers olikheter, livsstil, och olika stadier i livet och på resan finns en välvillighet och hjälpsamhet gentemot varandra och ett gemensamt driv om ett annat liv med sin familj.

    Funderar ni i samma banor som oss, att testa ett annat liv, gå med i gruppen! Snart 900 medlemmars kunskap om livet med barn på resande fot. En guldgruva av kunskap och erfarenheter med andra ord! Tyvärr har vi inte hittat några andra svenskar vilket hade varit väldigt skoj. Går ni i samma funderingar som oss, redan är ute och lever drömlivet eller någonting däremellan, hör gärna av er!

    Ja, som titeln lyder, vi har bestämt oss för att sälja huset. Anledningen är att det helt enkelt tar för mycket tid, pengar och energi som vi skulle kunna lägga på annat. Det har varit skoj att äga ett hus, kunna renovera och fixa som vi vill ha det, att ha skapat vår egen bubbla i världen. Vi har mycket minnen härifrån, och vår absolut största livsförändring har skett här. Våra barn och deras första år har spenderats här, i huset och trädgården. Det är kul att ha testat och nyttigt att veta att vi prövat leva det livet men vi känner helt enkelt att det är en livsstil som inte riktigt passar oss. Vi har diskuterat mycket fram och tillbaka och bestämde oss till sist ganska hastigt att sälja till våren. Efter det har det gått ganska snabbt, vi har kontaktat mäklare och börjat renovera de sista detaljerna och piffa upp huset inför försäljning. Det är helt klart med blandade känslor som vi säljer men i slutändan är vi övertygade om att vi har valt rätt oavsett vad som händer.

    Så just nu har vi fullt upp med att göra i ordning fasaden, göra klart badrum, balkong och parkeringsplats. Med två små barn är det inte helt lätt men tack vare släktingar, hjälpsamma vänner och två barn som är extremt händiga och hjälpsamma hoppas vi ro det i hamn lagom till våren.

    Var ska vi ta vägen då? Vi står nu i lägenhetskö men det finns alltid alternativ. Först och främst har vi 1,5 år på oss att testa en helt annan livsstil med början i vad det ser ut som nu, Asien. Nackdelen med föräldrapenning är begränsningen med utlandsvistelse under perioden. Max 6 månader utanför EU och 1 år inom EU. Så det kommer bli en del flygningar och besök hos släkt och vänner. Vad som händer därefter är ännu oklart och kommer nog vara ett tag till. Vi ser fram emot att kunna spendera mer tid tillsammans allihopa som familj och dessutom på ställen med evig värme och fina färgglada fiskar. Att göra det vi tycker är roligt och motiverande samtidigt som vi får umgås med våra barn och lära dem om världen.

    Vi kommer hur som helst ha en hel del att stå i under året som kommer, så tiden kommer nog gå snabbt!

    För tillfället är vi inne på ryggsäckar och att skapa packlistor. Ja, visst är det en bra bit kvar till utresedag men det är ju inte fel att testa och lära sig ryggsäckarna innan. Det är även en hel del som ska inköpas till resan och mycket som ska göras före avresa så varför inte börja.

    Efter några kvällars letande har vi kommit fram till att Malin kommer bära en Tortuga Travel Backpack på 44 liter. Den rymmer mycket men är ändå tillräckligt liten för att tas med som handbagage. Den har bland annat frontöppning, eget datafack, vadderade axelremmar och avbärarbälte, låsbara blixtlås, rejäla handtag på både sida och topp. Med andra ord fyller den allt vi letar efter och mer därtill. Just nu inväntar vi med spänning version 3 som kommer inom kort. En skillnad från version 2 är att materialet är vattentätt där förra versionen krävde ett regnöverdrag. Väldigt smidigt i länder och situationer där regnet kommer plötsligt, speciellt med tanke på att all vår elektronik kommer finnas i Tortugan. En stor nackdel med Tortugan är dock att den enbart går att köpa från deras egna hemsida i USA och måste därför skickas med en ganska dyr frakt utan att faktiskt ha testat den.

    Krister kommer bära en större ryggsäck, storlek kommer bestämmas beroende på hur mycket packning som kommer bli kvar efter Tortugan. Våra krav på denna ryggsäck skiljer sig något åt. Där jag (Malin) är mer för frontmatade ryggsäckar, i alla fall att ryggsäcken har den möjligheten är Krister mer för toppmatade. Jag föredrar få remmar som hänger löst medan Krister är van att modifiera sina ryggsäckar med eltejp. Detta fungerar ju lika bra men blir inte riktigt lika snyggt och är ganska irriterande om man vill justera remmar som är tejpade. Vi har dessutom lite olika packsystem som vi har debatterat om här hemma. Kontentan blev i alla fall att den som bär ryggsäcken äger packningsstil så jag ska helt enkelt hålla mina fingrar borta från Kristers ryggsäck.

    Vi ska även ha en mindre ryggräck för dagsturer. Kraven är en ramlös konstruktion med låg vikt och som tar liten plats men ändå med en relativt tåligt material. Det finns ett flertal hopvikbara dagsryggsäckar men alla, oavsett märke och popularitet, har samma problem, nämligen det tunna tyget vilket gör väskan mer sårbar för repor och slitage. Även om en del är populära och generellt har fått bra recensioner verkar det heller inte ovanligt att sömmar går upp och repor mitt i tyget gör det ohållbart att fortsätta använda den. Därför lutar det just nu mer mot en vanlig tygryggsäck från någon sportbutik som ändå inte tar mycket plats när den är tillplattad.

    Barnen ska även de få varsina ryggsäckar där de ska får bära sina leksaker. Vi hoppas det blir mer motivationshöjande att bära sin ryggsäck om man har sådana värdefulla ting i dem. Dessutom brukar det ju vara väldigt uppskattat att ha precis samma saker som mamma och pappa har och kunna göra precis likadant. Efter lite efterforskning blir det ryggsäckar på ungefär 4 liter vardera. Det passar förhoppningsvis en då 3,5- och en 2-åring. Det finns några att välja bland men just nu funderar vi på två Vaude Minnie då pris, volym och konstruktion verkar stämma ganska bra med våra krav.

    Kanske känns det aningen märkligt att börja leta ryggsäckar så här långt före avresa men å andra sidan kommer de faktiskt vara några av våra mest värdefulla ägodelar. Dessa säckar kommer rymma nästan allt vi äger och kvaliteten måste därför vara därefter. Just det, vi ska sälja huset och i stort sett allt vi äger, så ja, våra ryggsäckar kommer vara vårt hem.