Människorna här på Borneo är väldigt öppna och lätta att prata med och eftersom vi bor med lokalbefolkningen och åker Uber vilket få västerlänningar tydligen gör här så har vi haft möjligheten att träffa några riktigt fina människor. Här är ett axplock av de spännande möten vi haft.

Filmgubben
En 65-årig man med många bollar i luften, bland annat tv-producent och talangscout, bor granne med oss i huset intill. Han bor tillsammans med 4 äldre tonåringar som precis gått ur skolan. Tonåringarna har han hittat från olika delar av Sabah genom olika tävlingar i Beatboxing som han har arrangerat och nu bor de hos honom i väntan på att bli uppäckta i nöjesbranchen. Mannen ville inte att de skulle bo hemma eftersom han var rädd att skulle få något vanligt arbete och deras talanger gå till spillo. Tonåringarna ger oss en privat uppvisning i Beatboxing i poolen där vi träffas. Mannen arbetar även för tillfället med en tv-serie om dödsmarchen genom Sabah under andra världskriget och letade lustigt nog efter en Europeisk kvinna som skulle spela en stupad brittisk soldats hustru letandes efter sin man. Så Malin blev tillfrågad och vem vet, kanske blir hon filmstjärna på Borneo! Malin fick dessutom komplimanger för sin stora näsa, det är tydligen dyrt att köpa sig en så stor näsa här på Borneo så Malin skickar sina djupaste tack till hennes mamma och pappa som gav henne den enorma näsan… :p

stånd melinsung
Vi inser att vi har väldigt lite bilder på de människor vi mött utöver barnens vänner, så vi lägger upp några av dessa bilder. Här är Milo med “Flickan med den vita t-shirten” (som hon uppenbarligen inte har på sig här) vid hennes släkts stånd som ligger 200 meter från vårt hus.

Indiska mannen på stranden
Varje morgon när vi tränar på stranden möter vi Huang Poh Lo, en äldre man ursprungligen från södra Indien. Han kom till Borneo för 37 år sedan och har bott i Melinsung i 12 år. Han lever ett enkelt liv som konstnär och är enligt egen utsago den enda indiska personen som skriver kinesisk kalligrafi. På hans välfyllda visitkort på ett kontorspapper i A5-format kan vi läsa mer om hans talanger inom kinesisk och arabisk kalligrafi och numera titulerar han sig även som fotograf. Han levde som yngre ett liv med hög materiell standard och gick i kostym till jobbet, ägde ett fint hus och flera bilar men på senare år har han kommit att ångra hans livsstil eftersom han missade sina barns uppväxt. Så precis som vi, sålde han allt utom det nödvändigaste och lever numera ett enkelt liv och ägnar sig åt sin kalligrafi som han säljer på söndagsmarknaden i Kota Kinabalu. Han vägrar sälja över internet eftersom han anser det vara för opersonligt, och han spenderar så mycket tid han kan med sitt barnbarn där han försöker att bara vara istället för att göra saker med honom. Varje morgon plockar han en blomma och tar han en promenad på stranden med sin käpp. Med käppen skriver han varje dag en personlig hälsning till en vän och skickar till dem. Det har lett till att han är en väldigt uppskattad vän men har också skapat en hel del svartsjuka men det är, enligt honom, ett problem som ligger hos män som inte tar sig tiden att uppskatta sin partner. Huang komponerar även musik, skriver låtexter och sjunger, och har komponerat en egen ringsignal kallad “Hello hello”.

milo marknad
Milo på nattmarknaden med en av alla hans beundrarinnor.

Ubermannen från östkusten
Egentligen kommer han från Lahad Datu som ligger på östkusten men träffade sin stora kärlek och flyttade till Kota Kinabalu. Tillsammans har de en son som är lika gammal som Milo, 2 år. Han tycker Kota Kinabalu är för dyrt, dubbla priset än annars i Sabah. Till och med fisk och skaldjur som kommer direkt från båtarna är dyrt vilket han är ganska förargad över. Han saknar sin hemtrakt som var lugnare men tror inte att hans fru vill flytta. Han berättar om lokalbefolkningens teorier om att det är militären och staten som ligger bakom kidnappningarna på östkusten. Hur kan det annars fortfarande förekomma kidnappningar trots att flottan har placerats ut strategist längs hela östkusten? Han är inte heller nöjd med politiken i landet och anser landets styre vara korrupt och att fördela resurserna dåligt. Det blev helt klart ett av de mest intressanta samtalen hittills under den bilresan!

första vännerna
Barnens bästa vänner samlade i poolen.

Universitetsläraren
Denna man i 30-årsåldern kom till Kota Kinabalu från Sandakan på östkusten för att kunna studera på universitetet. Han trivdes i skolans värld och blev efter sina studier universitetslärare i sociala medier och samarbetar med universitet från hela världen.När vi träffade honom var det lov i skolan så han passade på att tjäna lite extrapengar genom att köra för Uber. Han tyckte vårt livsstilsval var fascinerande och bad om att få adressen så han kunde följa oss på vår resa. I och med det har vi vår första Malaysiska följare! Han tyckte mycket om andra länders matkultur eftersom han fått pröva så många olika maträtter genom alla samarbeten med utländska gästlärare. Han hade dock problem med sin mamma som fortfarande bor i Sandakan, på östkusten. Hon var hela tiden orolig för att han inte åt ordentligt och tvingade honom komma till Sandakan regelbundet varje månad för att äta upp sig. Han tyckte hon var lite för tjatig och påstridig men att han vågade inte tacka nej till att hälsa på hos henne eftersom mamman med resterande (stora) familj annars hotade med att komma till Kota Kinabalu för att bo hos honom i några dagar, och det var ju ännu värre..

Restauranggubben
Han äger den lokala restauranger här i området men kommer ursprungligen från Indiens sydkust enbart en halvtimma med flyg från Sri Lanka. Han har bott här i många år och kom hit för att söka lyckan genom att skaffa ett nytt jobb, efter flera år som gästarbetare i Dubai. Han lagar större delen av maten vi äter här och även om han sällan ler gör han ofta tummen upp och kollar att maten smakar bra. Maten är i ärlighetens namn ganska ensidig och tråkig med alldeles för mycket ris och nudlar och för lite grönsaker i vår mening men så är det också priset som i mångt och mycket bestämmer vad människor väljer att äta och ris och nudlar är onekligen det billigaste här. Och varenda restaurang serverar i stort sett samma maträtter. Det vi däremot älskar i den Malaysiska matkulturen är roti som han är i full färd med att göra på bilden nedanför.

IMG_2061