Vi går ut ur mäklarens kontor, kontrakten är påskrivna, huset är sålt. Den 1 september är vi inte längre ägare av vårt hus. Det känns konstigt, någon annan ska bo i vårt hem. Våra prylar och möbler kommer vara i någon annans hem, användas av andra människor. En väldigt konstig känsla. Vi sätter oss i bilen på väg till Göteborg och kalas. Plötsligt känner jag mig fri på ett sätt som jag inte känt sedan studenten. Första dagarna efter skolans slut, första sommaren som inte var ett sommarlov. Då man plötsligt var vuxen och skulle ta ansvar över sitt liv och sina val. Världen stod inför ens fötter, valet var helt och hållet mitt och jag kunde göra och bli precis vad jag ville. En känsla av total frihet. Sedan dess har jag gjort mina val, slagit in på stigar och fortsatt däråt. Bundit mig till val och människor. Blivit någons flickvän, studerat, arbetat, blivit husägare, blivit mamma. Mina roller har utökats liksom ansvar och med det bundenhet till något eller någon.

Men så plötsligt, även om rollen som fru och mamma finns kvar, känner jag mig plötsligt fri igen. Vi har världen framför våra fötter och all världens möjligheter. Vi kan göra vad vi vill, åka var vi vill, välja om redan inslagna vägar.

En känsla av total frihet inför livet. Det flyger fjärilar i magen i bilen på väg mot Göteborg och solen skiner. Framtiden är okänd och jag älskar det.

Ritar2

Rita

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *