Ta Cu-berget

Vi hade förstått att vi borde besöka Ta Cu-berget söder om Phan Thiet och den stora liggande buddhan som fanns där. Sagt och gjort, vi ordnade en chufför och en resrutt och gav oss iväg. Vi ville gärna iväg tidigt innan andra turister skulle hinna dit och vi var verkligen ensamma med undantag från några britter. Vi anlände till bergets fot för att ta linbanan upp varifrån resterande bit var till fots. Påväg till linbanan upptäckte vi en grön orm liggande på golvet som vi var tvungna att passera. Den låg stilla och det var svårt att avgöra om den sov eller var död men den var alltför nära för att vi skulle känna oss bekväma. Med barnen på axlarna tog vi några snabba steg förbi ormen med den under uppsikt. Vi andades ut och hoppade in i en av vagnarna och den långsamma färden uppför bergen tog vid. Dante och Krister stod som alltid klistrade vid rutorna för att njuta av utsikten och vandrade runt för att se allt och satte vagnen i gungning. Malin som var lätt illamående och aningen kallsvettig i vanlig ordning försökte parera Dantes och Kristers ständiga rörelser i vagnen för att få den att svänga mindre. Milo satt still och kikade försiktigt ut ibland för att se vad som hände.

Till slut kom vi upp och vi stod återigen på stadig mark och kunde både andas ut och prata om hur fantastiskt det är med linbanor. Vi började vår vandring längs med vägen kantad med färgglada flaggor och kom snart till en enorm trappa. Ungefär då blev Milo trött och gjorde utflykten till ett träningspass med en Milo på ryggen uppför X antal trappsteg.

Med värkande ben kom vi upp till en pagoda där de sålde vatten, mat och lite souvenirer. Vi fortsatte vidare uppåt längs stigen och kom snart fram till en buddhastaty och fler statyer som blickade ut över berget. Vi fortsatte återigen uppåt och kom till slut till vår slutdestination, den liggande Gautama buddhan som med sina 49 meter är den största liggande buddhan i hela Sydostasien. Väl där undrar vi hur sjutton de lyckades få upp bitarna till statyn hit upp med tanke på att det troligtvis var före linbanan kommit på plats. Varför i hela världen ska så många statyer resas på de mest svårbelägna platserna?

Efter en del utforskande, funderande och en välbehövlig vatten- och matpaus börjar vi ta oss neråt igen. Väl nere på bergets fot igen är ormen borta och vi kan gå tillbaka till vår chaufför i ro.

Vägen till berget kanstades av drakfruktsodlingar och vi stannade till så vi kunde hoppa ut och kika lite närmare på hur de faktiskt växer. Det är få saker som är så spännande som att lära sig om hur mat växer och ser ut, hur djur lever och hur saker och ting fungerar. Det blir liksom aldrig tråkigt!

Vi åker hemåt trötta och glada och avslutar vår dag hos glada gubben med varsina mangopannkakor i solnedgången. Dagen är fulländad!