Inlägg

I Kuching finns också ett rehabiliteringscenter för orangutanger som vi såklart ville besöka. Aporna här är halvvilda precis som i Sepilok men vi varnades innan vi gick in att orangutangerna här inte är som på andra rehabiliteringscenter. Här tränas de att vara mer aggressiva eftersom området har flera olika typer av apor och alla slåss de om samma mat. I skogen finns också tre alfahannar vilket gjorde stämningen mer aggressiv och bråk mellan dem var inte helt ovanligt.

Vädret var ostabilt och regnet öste ner strax innan vi gick in i skogen men vädergudarna hörde vår vädjan och molnen behöll sitt regn under hela vår vistelse i Semenggoh.

Vi fick vandra en kort sträcka i regnskogen med djurvårdare runtomkring oss hela tiden på sin vakt vilket fick oss att inse att det här inte var någon lek. Under den korta promenaden såg vi träden vaja precis bredvid oss och när vi tittar upp ser vi en vuxen orangutang sitta på en gren och betrakta oss medan vi gick förbi.

Väl framme vid den lilla gläntan där vi kunde se orangutangerna komma och ta för sig av maten kom fler än vi förväntat oss. En stor alfahanne, en mamma med en liten bebis på magen, en unge och ett antal olika orangutanger samlades runtomkring i träden för att kanske våga sig fram för en munsbit. Sammnlagt såg vi runt 15 orangutanger vilket var betydligt bättre än väntat. Det händer ibland att inga orangutanger alls visar sig, så vi hade tur!

Jämfört med upplevelsen på Sepiloks Orang Utan Rehabilitation Centre kändes Semenggoh mer genuint och vildare. Sepilok hade en fin boardwalk för turister och ett ganska nytt center där man kunde se Orangutangerna äta och leka i en lekplats. Med andra ord var Sepilok mer anpassat efter turister och makakerna utgjorde hotet för människor medan i Semenggoh var centret utformat efter orangutangerna med människor som besökare på deras villkor.

Ett stort plus var också att Semenggoh (20 RM – 39 kr) låg nära Kuching och var långt mycket mer prisvärt än Sepilok (100 RM – 193 kr).

Att få se vilda djur (okej, halvvilda) är en helt magisk upplevelse, det är något alldeles speciellt att få se dem vara i sitt naturliga habitat utan (alltför mycket) påverkan av människor. Det är en upplevelse som fyller en med vördnad, förundran och respekt som är svår att förklara. Och det är något alldeles extra att se att barn så små som Dante och Milo också kan uppleva det, om än för en kortare stund innan fokus skiftas till annat intressant, såsom stenar på marken..

Orangutan 1
En av alfahannarna.

Orangutan 2
En unge på väg ner till maten.

Orangutan 3
Mamma med sin bebis på magen.

orangutang 4
På väg tillbaka från Semenggoh och diskuterar (leker) om vad vi precis sett.

Hemkomna från vår längsta utflykt hittills och vi är så galet nöjda! I onsdags förra veckan hyrde vi en bil och åkte tvärs över landet till Sepilok på östra sidan av Sabah. Sepilok ligger turligen inte inom området som UD avråder ifrån att åka till. Efter rekommendationer stannade vi till på onsdagen (första dagen) och tog en paus på Borneos enda bondgård med mjölkkor. För en malaysier är det kanske en speciell upplevelse men som svensk var det en aning överskattat. Vi åkte vidare till vårt boende i den lilla staden Ranau uppe i bergen där vi stannade för natten. Tidigt nästa morgon startade vi den ca 3,5 timmar långa bilresan mot Sepilok. Resan bjöd på dåliga vägar genom dimmiga berg, lummig regnskog med makaker som kikade på oss från trädgrenarna och stundtals fantastiska vyer.

1ibilen

1vägen till sepilok

Väl framme i Sepilok strax före lunch kunde vi installera oss på vårt rum för att sedan åka till Rainforest Discovery Centre. Högt uppe på bron fick vi stundtals känslan av att ha klivit in i Jurassic Park med dinosaurier som lurar bakom buskarna. Vi såg tyvärr inga orangutanger här men skam den som ger sig!

1discoverrainforestcentre sepilok

Eftermiddagen avslutades vid hotellets pool som var väldigt uppskattad av oss alla.

1sepilok resort
På väg till poolen.

1sepilokpool3

1sepilokpool

Dagen efter checkade vi ur vårt hotell och gick till Sepilok Orang Utan Rehabilitation Centre där man rehabiliterar skadade eller kidnappade orangutanger till det vilda igen. Vi hade turen att se en orangutang som kom och klättrade runt framför oss!

1sepilok orangutan

Efter lunch blev vi hämtade av en minibuss som tog oss till vår nya lodge i Sakau bredvid Kinabatangan-floden. Längs floden bor många av Borneos unika djurliv vilket vi hoppades få en glimt av under de tre dagar vi skulle vara där. Det var ett intensivt schema med fyra flodturer, 1 vandring i den leriga regnskogen (barfota i lånade stövlar och med barnen på ryggen) och en tur till Gomantong-grottan med tusentals fladdermöss..och kackerlackor.

Under vår första flodtur hade vi en enorm tur och fick se ca 15 pygméelefanter längs flodkanten och hälften simmade över floden till andra sidan. Ungefär 5 elefantungar var med i gruppen. Vi kom riktigt nära med bara några meter från de simmande elefanterna och vilken upplevelse! Både vi vuxna och alla barnen var helt betagna av elefanterna som stod och tittade precis framför oss. Från regnskogen kunde man höra det mäktiga ljudet från fler elefanter och fick oss alla att känna oss saliga och ganska små av upplevelsen.

1elefanter

1elefant2

Att se och höra vilda elefanter på så nära håll gjorde verkligen intryck på Dante som trumpetade i dagar efter flodturen. När vi frågade Milo vad han tyckte var bäst med turen var det alla tigrar och krokodiler i träden, som vi andra oturligt nog måste ha missat…

Dante visade sig vara en baddare på att upptäcka djurliv och pekade ut näsapor i träden, fladdermöss och olika insekter. Vi såg även Mangrove Cat Snake, Read Leaf Monkey, ugglor, Kingfisher, ekorrar, Hornbills och vi missade precis krokodilen som var precis utanför vår lodge.

1båttur

1näsapor
Näsapor

1milo och mamma gör miner2

1miloochmammagör miner

1milo på båt
Solnedgång och vi är på väg hemåt.

Vandringen i den leriga regnskogen bjöd på med dramatik än väntat. Så fort vi klev av båten och gick in i skogen bad guiden oss att vara tysta. Han kände på lukten att elefanter var i närheten. Strax intill oss låg bajset som fortfarande var varmt och fotspåren från elefanter. Guiden bad oss vänta kvar och gick iväg en bit för att kontrollera hur nära elefanterna var. Om vi skulle stöta på några blev vi intruerade att sätta oss ner och titta ner i marken. Guiden kom dock strax tillbaka med raska steg och sa att turen här avbryts, tillbaka till båten NU. En ensam elefanthane, som såklart är mer aggressiv än om den inte är ensam, finns ca 100 meter härifrån. Vi åkte till en annan stig som var aningen mindre dramatisk där vi i lugn och ro kunde smaka på olika blad och grenar och bland annat lära oss vilka grenar som innehåller vatten.

Grotturen var likaså spektakulär där vi kunde se tusentals fladdermöss lämna grottan för att hitta kvällens mat. Inne i grottan cirkulerade åter tusentals över våra huvuden och vi hoppades att inte bli träffade av fladdermusbajset som föll ner här och var. I grottan var det mörkt och barnen var inte helt förtjusta i den nya miljön. Vår guide som hade den enda ficklampan lyste upp vägen där vi gick och som visade en sig vara full av fladdermubajs och ett myller av kackerlackor. På väggarna kröp varelser som vi inte visste fanns, långbenta tusenfotingar! Mitt inne i grottan fanns ett litet hus där människor bodde som tagit sig an att skydda grottan och fladdermössen från kinesiska tjuvjägare.

1grottan
Gomantong-grottan

Efter tre dagar var vår tid i regnskogen slut och vi begav oss mot Sepilok igen där vi skulle spendera natten. Vi avslutade tiden här med ett dopp i poolen innan vi tidigt nästa morgon gav oss iväg igen. Vi stannade vid Kinabalu National park för att gå några av de leder som finns vid Mount Kinabalus fot. Lagom till att vi satt oss i bilen igen öppnade sig himlen och sista biten hem gick långsamt på de slingriga bergsvägarna i ösregnet, sicksackandes fram i vänstertrafiken mellan nerblåsta träd och potthål av den större modellen.

1kinabalu national park
Vandring i Kinabalu National Park.

Väl hemma kan vi konstatera att vår tur till regnskogen har varit mer än fantastisk. Vi är alla mer än nöjda och pojkarna har genom timmar i bilen, båtturer, minivans och regnskogen hållt sig lugna, nyfiket följt djuren och våra intruktioner om att vara tysta när det krävts, och naturligtvis charmat alla i deras väg. Dessa två har utan tvekan ärvt vår äventyrsådra!