Ut på tur i Dalat

Vi skulle bara stanna några få dagar i Dalat och det fanns mycket vi ville se så vi begav oss redan första kvällen ut för att försöka hitta någon som kunde köra oss. Vi hittade en researrangör som fortfarande hade öppet och lyckades boka upp följande dagar med skräddarsydda dagar bara för oss. Det som lockade oss till Dalat förutom de vackra vyerna var ett Pangour vattenfall. Det var inte säsong för det vattenfallet just nu eftersom det inte var regnsäsong och det inte skulle vara tillräckligt mycket vatten. Vi lyckades ändå övertala honom att ta oss dit vilket vi är glada för. Trots fel säsong platsar den ändå på vår topp fem i finaste vattenfall vi sett. Under två dagar hade vi fullt upp med en chaufför. Det här var våra höjdpunkter.

Vattenfall

Alla med sin unika touch

Det mest majestätiska var såklart Pangour. Det var ett riktigt stort vattenfall med flera etapper. Vi hade också med drönaren som fångade hela vattenfallet i hela sin härlighet. Vi hade också tur för det var relativt mycket vatten trots att det inte var säsong. Här fanns också en hel del klippor och stora stenar att klättra på och äta lite mellanmål. Här skulle vi kunnat stanna hela dagen. Är man i Dalat är Pangour ett måste!

Elephant falls var också ett väldigt fint vattenfall men hade en helt annan känsla. Elephant falls var ett stort vattenfall med fritt fall. Det spännande var att man kunde se fallet både uppifrån och nerifrån. Dock var promenaden till ner en lerig historia. Genom brant sten täckt med lera, genom en smal grotta och över en sten dubbelt så hög som en person. Med två barn. Det var kul att se fallet nerifrån och höra det enorma dånet när vattnet bryter ytan och slår mot stenarna nedanför. Det gäller dock att släppa all form av kontroll och vilja att hålla varken barnen eller kläder rena för upp kom vi med två barn leriga upp till midjan. Personalen på en restaurang skrattade gott åt hur vi såg ut och pekade på en kran som vi kunde tvätta av oss med. På dagen sken solen och det var varmt så vi torkade snabbt tack och lov.

Sista vattenfallet hette Datanla. Fallet kunde ses i tre olika nivåer och här var det betydligt mer turister men för varje lager blev det färre och färre turister. Till första nivån tog vi oss ner med rodel till barnens stora förtjusning. Nästa etapp gick vi för att sista etappen åka hiss. Det var hiss eller repellering som gällde men barnen var för små för repellering så det fick bli hiss. Här nere var vattenfallet som finast och det var betydligt lugnare med färre människor.

Pangour waterfall

Crazy House

Crazy House. Det är som det låter. Ett galet hus mitt inne i Dalat. Det riktiga namnet på huset är dock Biệt thự Hằng Nga. Huset påminner om något taget ur en sagovärld med influenser från allt möjligt. Det är inte ett specifikt hus utan flera som sitter ihop med stora spindelväv, gångar och broar. Delar av husen ser ut som djur. Inget är rakt eller riktigt så som man tänker byggnader ska vara. En liten oas av annorlunda ungefär. Man kan hyra ett rum här och när området stängt för dagens turister kan man utforska det relativt ostörda. Arkitekten med familj bor också här i en ostörd del av huset. Huset är ett konstant pågående projekt och det byggs lite hela tiden så vem vet hur det kommer se ut om några år.

Det här är ett sådant ställe där man kan ta hur många bilder som helt men inget visar riktigt hur det faktiskt såg ut eller var.

Annat

Vi besökte även ett tempel med den gladaste buddhan jag sett. Dante tyckte dock det var självklart att han skrattade. Han blev ju kittlad av alla borstarna av de som höll på att putsa honom samtidigt som vi var där. Såklart!

En silkesfabrik stod på tur där vi fick följa hur silke blev till från ägg till puppa till larv och skalen som sedan blev till silke och hur de faktiskt fick fram själva tråden och sedan tyget. Väldigt skoj och lärorikt.

Kaffeodling kom härnäst där vi fick se hur kaffebönan såg ut och hur de odlade, skördade och rostade kaffet i fabriken. Självklart hade de också sibetkaffe. Sibetkaffe är en delikatess och en lyxvara i Asien. Sibetkaffe är kaffe som görs på kaffebönor som ätits och bajsats ut av palmmårdar. Därefter sköljs de och rostas. Vi har hört talas om det på Borneo men fick aldrig möjlighet att testa men nu så. Om du spänt väntar hur bajskaffe smakar så kan du får du tyvärr vänta ännu mer. Även om vi testade så har vi svårt att känna skillnad eftersom vi inte inte har några direkt vassa kaffesmaklökar. Vi är inte kaffedrickare i vanliga fall och känner ingen skillnad. Men vi kan i alla fall stoltsera med att ha druckit sibetkaffe aka bajskaffe. Om det nu är något att stoltsera med…

Vi fick också en tur ut till landsbygden. Något som inte vanligtvis stod med på de vanliga turerna. Närmare bestämt chaufförens hemby där vi fick se hur det såg ut och hur de levde där. Kanske är det bara jag eller blir andra också lite prilliga av att komma utanför turistområdena och se hur det faktiskt ser ut och är?

Lite fina familjekort med vackra bergsvyer i bakgrunden skadar ju heller inte. Äntligen något man kan hänga på väggen!

Det sammanfattar vår tid i Dalat. En fantastiskt fin stad. Mycket att göra och se och ganska annorlunda än övriga Vietnam. Väl värt besöket tycker vi!